Den förre diplomaten Sven Hirdman, känd för sina inlägg i den svenska Nato-debatten, anser att Sveriges neutralitetspolitik har varit rätt och ”rationell”. Han köper inte kritiken som ofta framförs mot den så kallade eftergiftspolitiken under andra världskriget. Kritiken är ”larvig”, säger han i Söndagsintervjun i P1 och påpekar att regeringens mål då var ”landets säkerhet och överlevnad”. Däremot ska Sverige ha ett starkt försvar. Men Hirdman har blivit ”kontroversiell” och i Ukrainadebatten får han utstå mycket spe.
Det är i Söndagsintervjun i Sveriges Radio som Sven Hirdman, tidigare ambassadör i Moskva och statssekreterare i försvarsdepartementet, resonerar kring den svenska neutraliteten.
Hans fokus ligger mycket kring Sveriges säkerhet och vad som är bäst för den. Han är för ett starkt försvar, och även vapenexport om den sker ”med anständiga regler” eftersom detta enligt honom är en förutsättning för det egna försvaret.
Nedrustningen har han varit emot.
– Jag använder mitt eget förstånd. Sverige ligger där det ligger, och det gör Ryssland också. Vi kommer alltid ha den här relationen till Ryssland, landet som vi är i krig och fred med. Om det skulle bli en stormaktskonflikt i Europa, som ingen vill ha, då råkar vi illa ut. Så jag anser att det är viktigt för oss att ha ett ordentligt försvar. Jag anser att den politik vi förde under andra världskriget var mycket bra, säger han i SR.
Han delar inte kritiken mot Sveriges eftergiftspolitik under andra världskriget.
– För regeringen var det landets säkerhet och överlevnad som gällde. Neutraliteten var inget mål i sig, utan det var landets säkerhet och överlevnad. Hade vi agerat på ett sådant sätt att tyskarna ingripit och ockuperat oss hade det varit sämre för alla. Inte bara för Sverige, utan även för norrmän och danskar. Utifrån den information man hade, med nazisterna och kommunisterna på varsitt håll, var det den klokaste politiken man kunde föra. Diskussionen om eftergifter är larvig. Det var en rationell politik man förde.
Men från och med 1990-talet har Sverige förlorat riktning i sin utrikespolitik, menar Hirdman. Och det är inte bra, eftersom Sverige är ett litet land som ligger nära stormakter. Då är det viktigt med en långsiktig politik, så att alla vet var Sverige står och hur Sverige kommer bete sig.
Sven Hirdman är känd för sina starka åsikter i debatten om svenskt Nato-medlemskap. Och i samband med Rysslands invasion av Ukraina har han åter hamnat i hetluften. I sociala medier får han utstå många hårda ord, men även positiva. Hirdman har suttit i en styrelse vid Moskvas statliga institut för internationella relationer, elituniversitet Mgimo, där Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov vid tidpunkten var ordförande, skriver Expressen.
Men i Sveriges Radio slår han ifrån sig den påstådda tyngden i kritiken.
– Det är guilt by association. Det där läser oskyldiga journalister på Wikipedia och då blir de väldigt rädda. Jag blir toxic, och då kan man inte tala med mig. Det är fullkomligt larv och lögn. Men så är det tyvärr i Sverige. På senare år ägnar man sig åt det. Det är ett effektivt sätt med sociala medier att svärta ner eller misstänkliggöra folk, säger han i Söndagsintervjun.
Under åren har Hirdman argumenterat för att Sverige inte ska gå med i Nato. I stället har han velat se ett Sverige som satsar på att försöka minska konflikter och spänningar i omvärlden och i Östersjöområdet. Ett svenskt och finskt medlemskap skulle tvärtom öka spänningarna och Ryssland skulle se det som ett allvarligt säkerhetspolitiskt hot, inte minst eftersom Sverige och Finland har relativt stark militär kapacitet, menar han. Dessutom skulle det kunna innebära ett kraftigt tryck att utforma Sveriges försvar efter Natos krav, inte våra egna egentliga behov.
Samtidigt har han velat se ett starkare samarbete mellan Finland och Sverige, om än inte ett formellt förbund eftersom länderna har olika utrikespolitiska bakgrunder.
Så här skrev Sven Hirdman i SVT i september 2016:
”Ryssland skulle inte bli avskräckt av ett svenskt NATO-medlemskap, snarare provocerat. Sverige tillför inte mycket till USA:s och NATO:s redan stora avskräckningsförmåga… Ju större trovärdighet och förutsebarhet vi kan uppnå för vår politik att undvika att bli indragna i konflikter och bidra till att minska riskerna för att de uppstår i vårt närområde, desto tryggare är vår säkerhetspolitik för oss själv och för andra. Ett medlemskap i NATO leder inte till detta resultat.”
Så här skrev han och Rolf Ekéus i Kvartal i december 2020:
”Medlemskap i NATO eller en militär allians med USA hjälper inte heller, eftersom vi då bara blir part i målet. Vad vi måste göra är att inrikta all vår utrikespolitik och diplomati på att söka minska de rådande stormaktsspänningarna och därmed också risken för en konflikt som skulle drabba oss. Det kräver en reviderad svensk säkerhetspolitik, som tar till vara erfarenheterna från världskrigen och det kalla kriget och som baseras på sakliga intresseanalyser… Sverige bör inte agera så att vi inger Ryssland anledning att befara att vi avser gå med i NATO och därmed förbereda ett krig mot detta land. Vi bör följaktligen inte heller inge USA förväntningar om detta.”
I gårdagens Godmorgon världen i Sveriges Radio upprepade han sitt nej till ett svenskt Nato-medlemskap. Det skulle försämra Sveriges säkerhet, anser han.
– Är vi medlemmar i Nato blir vi indragna med en gång, det skyddar oss inte, hävdar han. Är vi inte medlemmar av Nato men har ett förbättrat försvar har vi bättre möjligheter att klara oss.
Läs och lyssna på andras åsikter i frågan från Swebbtvs intervjuer:
”Ukraina en stackars fotboll” – USA den stora vinnaren
Professorn: Ta kärnvapenhotet på allvar
”Västvärldens statskupp i Kiev” bakom kriget – idiotiskt att gå med i Nato
”Ukraina har varit USA:s leksak” – så byggdes konflikten upp
