Analys: Kina satsar på nationalism – USA lider av ”kulturellt inbördeskrig”

Kina har ett kulturellt övertag mot USA. Landet satsar nu på patriotism, familjen och ekonomisk nationalism, medan USA utbildar sin befolkning till misstro mot varandra. I USA pågår ett skadligt ”kulturellt inbördeskrig”, säger analytikern Stig Berglund i en ny intervju med Swebbtv. Men även Kina har interna problem, däribland stora sociala klyftor och potentiellt upproriska minoriteter.
– Kina måste skapa välstånd så att landet inte splittras, säger Berglund.

Stig Berglund förklarar att geopolitik handlar om att analysera den ”verkliga verkligheten”, nationers resurser och förmåga att driva igenom sin vilja. Man jämför helt enkelt nationers styrkeförhållanden, däribland BNP, teknisk utveckling och militär.

Det handlar inte om huruvida man tycker om ett visst land eller inte.

Kina domineras av hankineser, påpekar Stig Berglund. I landets utkanter ligger ”buffertzoner”: Tibet, Inre Mongoliet, Manchuriet och den autonoma regionen Xinjiang i nordvästra Kina. Dessa områden kan innehålla andra folkgrupper. Och det finns både för och nackdelar med detta. Kina vill ha sina buffertzoner, även om det hänt att dessa ytterområden gått till anfall mot centrala Kina. I Xinjiang har det skett islamska uppror, varför Kina placerat uigurer, som är muslimer, i skolningsläger.

Buffertzonerna måste kontrolleras och hållas stabila, och det är en utmaning för landet, enligt Berglund.

Kina ser även Taiwan som en omistlig del av sitt territorium.

– Just nu är det två olika stater, men det är inget som Kina över huvud taget godtar. Det finns inget utrymme för kompromisser i denna fråga, säger Stig Berglund.

Även mellan Kina och Japan finns det en konflikt, eller till och med ett hat, med historiska förtecken. Kina har inte glömt Japans övergrepp i Manchuriet på 1930-talet.

– Kina har nu byggt upp en stormakt och frågan är hur detta ska rulla vidare.

Redan på 1980-talet började Kinas kommunistiska parti inse att man måste lägga om sin ekonomiska politik för att få landet att fungera. Detta skedde delvis med amerikansk hjälp. Man började släppa ut stora krediter i landet. Samtidigt gav man frihet till företagare och utländska länder tillgång till den kinesiska marknaden.

– Detta har lett till en kunskapsöverföring av gigantiska mått, eftersom västvärlden varit ivriga att komma in på den här stora marknaden. Kina har blivit världens billiga verkstad, och detta har gått mycket bra, säger Stig Berglund.

Men det har också gjort västvärlden beroende av komponenter från Kina.

– Under den här enorma tillväxten får man stora exportintäkter. Många privatpersoner och oligarker har placerat väldigt mycket i inre kinesiska tillgångar, vilket lett till uppblåsta värden på fastigheter, bostäder, industrianläggningar med mera. Under de här 35 åren har Kina alltså skaffat sig ett antal bubblor som måste hanteras. Landet är skuldsatt, fortsätter Berglund.

– Expansionen skapar även andra problem, så som miljöproblem och sociala klyftor. För mycket ojämlikhet inom landet skulle kunna skaka det politiska systemet och orsaka instabilitet. Det är farligt för det centrala Kina om skillnaderna blir för stora. Därför måste man hantera dessa bubblor.

Kina är en enorm ekonomi men ligger på plats 70 när det gäller BNP per person, påpekar Berglund.

– Det finns katastrofalt många urfattiga människor i landet, säger han.

Samtidigt har Kina konkurrens från andra låglöneländer. Men oavsett det kommer teknisk utveckling och artificiell intelligens hota låglöneländernas existens. Detta har Kina insett och börjat förbereda sig på. De sociala klyftorna måste krympas och folket behöver tjäna mer pengar.

– Låglönevägen stängs av alltmer och den blir mindre attraktiv. Kina gör ett strategibyte.

Kina vill inte längre bara vara en komponentleverantörer, och detta skifte kan leda till konflikter med västvärlden.

Landet har också nyligen slopat den hårt kritiserade enbarnspolitiken och ska nu i stället satsa på familjen. Målet är att landet ska stå på egna ben, även om man också i framtiden kommer vara beroende av sin export. Kina ska i stället ha 40 timmarsvecka där folket placeras i centrum.

– Man har uppvärderat familjen. Nu siktar man på en stor inre marknad där efterfrågan kan hjälpa till att bygga upp artificiell intelligens och robotisering – det som i Europa kallas för den fjärde industriella revolutionen.

– Befolkningen måste vara någorlunda nöjd för att det ska fortsätta vara lugnt i landet. Så det handlar även om att säkra makten, säger Stig Berglund.

Kinas nya paroll är ”kapitalet ur centrum, familjen i centrum”, påpekar han. Tonåringar får inte spela datorspel i veckorna utan bara några timmar på helgerna. Feminisering av män accepteras inte heller. Även oligarker stoppas från att äga för mycket tillgångar i Kina. Staten har tagit greppet över allt detta.

I Kina handlar det inte om någon åsiktskorridor, som i väst, utan om en beteendekorridor.

Men för att fungera måste Kina även ha fri tillgång till haven, och det försöker USA förhindra. Detta bäddar också för konflikter.

USA har en omfattande invandring från en rad olika länder, men enligt Berglund vill Kina inte ha invandring.

– Ekonomisk nationalism är det nya budet för Kina. De vill inte vara i händerna på utlandet. Kineserna är nationalister på hemmaplan, men internationellt är de globalister. Den nya kursen är familjen, barnen, utbildning, det kinesiska partiet, militären, landets 5.000 år gamla tradition, kinesisk litteratur med mera. Allt det som gör Kina till Mittens rike. Och detta står ju i bjärt kontrast till det kulturella inbördeskrig som pågår i USA, där folket utbildas till att misstro varandra.

Detta kan få stora konsekvenser, särskilt med en svag president som Joe Biden.

– Amerikanerna tappar den sammanhållning som Kina för död och pina inte vill mista utan i stället bygga upp. Detta är en stor sak om man hamnar i en konfrontation eller i en tävlingssituation med andra länder.

– Kina säger nej till råkapitalism och att finansintressen ska styra utvecklingen, men ja till marknaden, betonar Stig Berglund.