Tusen personer reser sig unisont och ger stående ovationer. En hel kongresshall i Sveriges huvudstad är fylld av människor som kommit från när och fjärran för att lyssna till en lång rad namnkunniga forskare, läkare och professorer varav flera är här från utlandet för att dela med sig av sina kunskaper, som är baserade på evidens och fakta. Ämnen som avhandlas är centrala i fråga om hälsa och läkemedel och man tycker att denna välbesökta konferens borde väcka varje journalists instinkter att vara med, försöka ta reda på mer, dokumentera. Men i stället är det öronbedövande tyst. Inga redaktioner har skickat sina medarbetare. Och det får mig att undra, finns det inga riktiga journalister kvar i mainstreammedierna, är det bara mutade nickedockor som fegt väljer att tiga när en stor medicinsk skandal rullas upp?
De borde varit här allihop, på Läkaruppropets stora konferens som ägde rum 21–22 januari på Stockholm Waterfront Congress och som lockade över tusen besökare, varav en hel del som arbetar inom vården.
Ni borde varit här. Ni som kallar er själva för undersökande journalister. Skjutjärn. Ni borde slagits för att komma in. Ni borde sökt ackreditering för månader sedan. Era redaktörer skulle ha skickat er, sagt åt er att detta är viktigt. Ni skulle ha suttit i möten och lagt upp arbetet, diskuterat hur ni bäst kan ta sig an alla de frågor som väl måste hopas i era huvuden och som ni omöjligt kan stänga ute.
Varenda människa som kallar sig för reporter, grävande eller undersökande, borde sedan månader ligga sömnlös och grubbla för de oroväckande och alarmerande nyheter som strömmar in både från utlandet som här i Sverige. Anmärkningsvärt antal biverkningar. Plötslig vuxendöd. Idrottsmän som faller ihop och dör mitt i språnget! Ni som rapporterade om hur kineser föll ihop på gatorna och satte skräck i en hel värld i början av 2020, ni tiger nu 2023 när det är över tusen elitidrottare som ”plötsligt” dött trots att de var så unga och borde haft hela livet framför sig?
Jag kan fortsätta: Ökande ALS. Sjunkande födelsetal i Sverige och övriga Europa. Överdödlighet. Turbocancer. Multicancer. Kändisar som drabbas av ansiktsförlamningar, hjärtproblem, strokes. Kändisar som faktiskt i vissa fall även talar ut och vittnar om hur dåligt de mår efter injektioner. Eric Clapton har till och med skrivit en låt om saken, herregud! Samtidigt: Välrenommerade forskare och läkare som tystats och deplattformerats. Så kallade ”faktagranskare” på till exempel Facebook som är sponsrade av läkemedelsbolag – samma läkemedelsbolag som tillverkar de preparat som från början sagts kunna stoppa coronaviruset… Men som alltmer visar sig vara ett preparat som i stället slår ut människans immunförsvar.
Och dessa demonstrationer, herregud, tusentals människor på gatorna i storstäderna, nu senast i London, människor i rullstol, drabbade av något slags okänd åkomma? Lappar med svårt sjuka och döda som sätts upp på BBC:s redaktioner… och alla dessa barn och unga som dött! Fullt friska flickor och pojkar som plötsligt bara avlidit! Till och med småbarn i de länder där injektioner ges till de allra minsta.
Vad är det för en jättestor elefant som står mitt i rummet, borde inte varje journalist med hedern i behåll försöka ta reda på vad det är som pågår? För inte är det ”antivaxers” som går på Londons gator och demonstrerar, dessa människor i rullstol har ju tagit sina covidsprutor som staten sagt åt dem att göra. Och ändå är de sjuka. Jätte, jättesjuka. Vissa kan inte gå längre. Andra skakar okontrollerat. De har fått blodproppar och utslag. Autoimmuna sjukdomar. De lider.
Men svenska mainstreamjournalisterna är inte intresserade. De tiger. De rapporterar inte om märkliga saker som pågår. De vill inte ha svar på frågor som hopar sig, likt tysta frågetecken som framträder i dimman. Hur sover ni, alla ni kvinnor och män som tillhör ”den tredje statsmakten”, ni som är till för att informera medborgarna om sådant som pågår i samhället? Det sägs att den fria journalistiken är en garanti för yttrandefrihet och demokrati, men varför väljer då de stora medierna att helt mörka och förtiga forskning och vetenskap som går utanför boxen och som pekar på det mest uppenbara: Att det här ligger en väldigt stor hund begraven. Varje journalist med instinkterna i behåll borde sätta igång och gräva! Varje journalist med instinkterna intakta borde vara angelägen om att ta reda på sanningen.
I stället blundar de så kallade journalisterna. I stället för att gräva i hur det kommer sig att det fram till och med 5 januari 2023 totalt inkommit och registrerats 104 874 rapporter om misstänkta biverkningar för de vacciner som används mot covid-19 i Sverige. 7749 allvarliga biverkningar bara för tex Comirnaty, enligt Läkemedelsverket. I samband med vaccinering med svininfluensa stoppades vaccineringen då allvarliga biverkningar samt dödsfall uppdagades. Men trots att allvarliga biverkningar och dödsfallen är mångfalt fler i samband med vaccinering mot covid-19, fortsätter Folkhälsomyndigheten att rekommendera massvaccinering samt boosters. Hur kommer det sig? Varför undrar inte journalisterna och öppnar för debatt kring detta?
Men journalisterna är inte intresserade. I stället väljer dessa så kallade journalister att smutskasta människor som är intresserade av att all fakta ska komma fram, med fula och nedsättande hånfulla tillmälen. Ja, jag skriver ”så kallade journalister” eftersom de för mig svikit sitt uppdrag. De är inte intresserade av sanningen och att även uppmärksamma dem som skadats allvarligt av injektionerna. Och även om det skulle visa sig att det som systemkritiska forskare och läkare säger är helt fel (vilket det tyvärr inte är) så borde hederliga journalister rapportera om att dessa diskussioner pågår och ge dem utrymme. De borde inte sträva efter att strypa debatten och låtsas som om ett stort mänskligt lidande inte pågår runtomkring oss.
Men sanningen är som ett lejon. Släpp lös den så försvarar den sig själv. Jag har skrivit det förut och skriver det igen, 2023 är året när sanningen väller fram och går inte att stoppa. Läkaruppropets konferens ägde rum, över tusen personer och många internationella forskare var där, bland annat den brittiske kardiologen Aseem Malhotra (vars egen far dog efter covidvaccinering) och Robert Malone (en av dem som tagit fram mRna-teknologin och som nu är en av dess största kritiker), och deras forskning och kritik av det pengastinna läkemedels- och medieetablissemanget publiceras internationellt i allt större medier. Sanningen sipprar fram, fördämningen av lögner håller på att sprängas. Förljugna journalister som försöker blunda allt mer krampaktigt står på fel sida av historien. När det gäller läkemedel som skadat, som till exempel Neurosedyn, var önskar de själva de hade stått? På de kritiska granskarnas sida, som avslöjade sambandet och räddade fler barn från livslånga skador? Eller på lögnarnas planhalva, som sopade under mattan och skyddade de skyldiga, vars cynism orsakade lidande och förstörda liv? Ni borde verkligen fundera på ert uppdrag, svenska mainstreamjournalister. En dag är det för sent och förtroendet för er kommer aldrig mer att kunna återuppbyggas. Fråga er, om det verkligen är värt det.
KATERINA JANOUCH
programledare och kolumnist Swebbtv, författare och journalist
