Den politiska korrektheten i Sverige påminner om hjärntvätten i den kommunistiska diktaturen Nordkorea. Det säger professor emeritus i etnologi Karl-Olov Arnstberg.
Det är Karl-Olov Arnstberg som i en ny ledare jämför den kommunistiska hjärntvätten i Nordkorea med den politiskt korrekta hjärntvätten som sker i Sverige.
Det handlar om folk som är så indoktrinerade att de agerar mot sina egna intressen. De kopplar inte samman sina föreställningar, åsikter och känslor med faktiska händelser, hävdar han.
Ett exempel, förklarar Arnstberg, är när USA:s förre president Donald Trump upptäckte att Sverige är ett land som präglas av upplopp, bilbränder och stor kriminalitet.
Men i Sverige framställdes Trumps slutsatser som ondsinta och overkliga.
– Det var en fantasi, fake news, som alla vettiga människor måste avvisa. Detsamma gäller Sveriges våldtäktsstatistik, med vissa invandrargruppers tydliga överrepresentation. För hjärntvättade kvinnor är det angeläget att våldtäktsstatistiken är missvisande. Det blir nödvändigt att ta avstånd från dem som kastar ur sig rasistiska påståenden om utlandsfödda våldtäktsmän. Det kan ju inte vara sant, eftersom även svenska män våldtar.
Karl-Olov Arnstberg tydliggör att Nordkorea är en känslodiktatur, där inte bara folkets beteenden utan även deras känslor kontrolleras. Kärleken ska riktas mot landets diktatorer.
I Nordkoreas statstelevision förstärks denna dyrkan. Det skapas en enormt kraftig känslomässig relation till propagandan, förklarar han. Det enda folket vet är vad regimen lär dem.
Befolkningen tror att Nordkorea är världens centrum, och att dess ledare har övernaturliga krafter. De kan tro att landets diktator får solen att gå upp. Eller att en dubbel regnbåge och en lysande ny stjärna utmärkte Kim Jong-ils födelse på det heliga berget Paektusan, även om han i verkligheten troligen föddes 1941 vid Chabarovsk i Sibirien i dåvarande Sovjetunionen.
Nordkoeraner kan drabbas av panik när deras ledare dör, reagera som om gud själv hade dött.
– I Sverige dyrkar vi visserligen inte våra ledare. Men det finns en annan känsloaspekt. Den godhet som medborgarna riktar mot världens alla flyktingar, förklarar Karl-Olov Arnstberg. De vägrar se konsekvenserna av den massinvandring som landets valda politiker iscensätter i godhetens namn.
– Nordkoreanerna är övertygade att de bor i världens främsta land, trots att bortåt hälften lever i extrem fattigdom och många av dem är kroniskt undernärda. De liknar mina svenska PK-vänner på så sätt att de inte kan stämma av sin bild av världen med sina egna erfarenheter.
