Det fanns en tid när Göteborg kallades Lilla London, ett inte helt obefogat epitet för staden som alltid haft kontakterna västerut som ett särskilt varumärke, inte minst under kriget, då Götet framstod som vår minst nazistiskt anstrukna stad, förstås till stor del efter förtjänst av Torgny Segerstedts oförvägna rapportering i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
Idag är Göteborg en stad där poliserna får fråga om lov för att passera vägspärrar uppsatta av klankriminella i Angered. Klankriminella vars uppgörelser inte gör några som helst avgränsningar till de närmast berörda, utan där även skjutningar av poliser mycket väl kan genomföras, om det anses passa in i maktspelet och den underliggande hederslogiken.
En stad där man plågas av ’explosioner’ och ’detonationer’, enligt systemmedias rubriker. Så länge det finns ett nyhetsvärde i tidningen (som varar snart bara några timmar efter krevaderna lagt sig), så är det nämligen dessa utgångspunkter man anser sig måsta ta. Hur många gasledningar, tappade flyglar eller utslitna hisslinor har vi hunnit upp till nu, som misstänkta gärningsmän? Hur många ondsinta men ’naturliga’ anledningar går det mer att hitta?
På den lilla filmen som SVT lagt ut ställer journalister ängsligt frågor, ifall det ändå kanske (snälla!) – kan vara en gasledning? Ser ni några ’naturliga orsaker’? Man hör att vad som behövs här är ett litet, litet tvivel. Ett tvivel som gör det befogat – enligt systemmedia – att insistera på den ständiga eufemismen ’explosion’ i rubriken.
Klart att det behövs en ’objektiv’ rubrik, annars så kanske folk slutar tro på oss, verkar man oroligt upprepa sitt mantra, medan man ivrigt fingrar på mikrofonerna som på ett symboliskt radband. Att folk kanske slutar läsa är ju ett helt annat och mindre problem. Det är statssubventioner som avgör existensen och jobbet kvar, inte upplagans storlek.
För, jo, alla vet ju att det knappast är publicistiska skäl som får tidningarna att avstå från ’överorden’. Det skulle förstås locka lösnummersköpare om det stod ’Bombkrevaden hördes ända till Kungsbacka’ eller ’Ännu ett terrordåd – 20-tal till sjukhus’.
Men det vore ju inte ’objektivt’. Eller? Eftersom vi har 100-talet bomber och granater kastade årligen, så skulle kapten Haddock inte vara ensam om att dra slutsatsen att det nu är ännu en sådan som smällt av. Tvärtom måste det nog betraktas som den objektivt mest rimliga slutsatsen.
Och att detta är terror, det skulle vi alla lätt kunna samsas om, ifall utgångspunkten var de potentiella offrens, istället för gärningsmännens eventuella motivbild. De här bomberna är faktiskt lika fruktade (av objektiva skäl), oavsett om de placeras ut av islamistiskt renläriga eller av totalt hänsynslösa klankriminella.
Och just i Lilla London råkar gränsen vara ovanligt flytande, eftersom den värsta klanen har ett överhuvud som titulerar sig både imam och agerar domstol i gängkonflikter. Det har skrivits en bok om honom och hans imponerande samling ättlingar – ’Familjen’. Med den nativitet som familjen Khan ger prov på så kommer de efter fem generationer svara för halva Hisingens befolkning. Och det är den obevekliga demografin det. Lilla, lilla, stackars London. Redan nu är andelen män i åldrarna 15-44 år 47,5%. Om tre år kommer den med 99,8% sannolikhet ha passerat hälften.
Sannolikheten för att bombkrevaderna då skulle ha lagt sig är helt kopplade just till Khans förmåga att avla fler barn än konkurrentklanerna. Enda hoppet att slippa öppet våld i Göteborg är nämligen att en familj lyckas få monopol. Att vår polis skulle ha någon påverkan på den tillåter jag mig att fnysa föraktfullt åt. Det är en kår som förlorat all respekt. Man går gärna hotfulla hembesök hos pensionerade äldre damer som formulerat några väl valda sanningar på nätet (som om den bryter mot den orättfärdiga lagen HMF gör damen till statens fiende nr 1).
Eller vrider armen ur led på dito vaccinmotståndare på skolbesök. Man kan också samla poäng genom att lösa brott på löpande band, genom att stå på pass vid en bred gata någonstans, där hastigheten nyligen sänkts till 30. Men i övriga sammanhang tar man hellre skydd bakom disken på hittegodsavdelningen.
Lilla London har blivit Lilla Beirut. Svenskarna har alltså inte bara skänkt bort rikets tredje stad till araber, afghaner och somalier, även den andra är nu på väg att helt förloras. Att det märks i form av en korrelerad uppgång i antal bombningar vågar vi numera faktiskt säga högt, invandring och kriminalitet är trots allt två fenomen som har ett samband.
Men mycket längre än så har våra kommisarie Closseau inte kommit i sin analys. Mest beroende på att anden ur flaskan då skulle släppas lös. Allt vi säger bortom denna punkt är faktiskt åtalbart som brott mot HMF – alldeles oavsett att det samtidigt både är sant och relevant för alla seriösa försök att lösa samhällsproblemet.
Någon som tror att bomberna kan börja påverka de heliga bostadspriserna nu? Javisst. Än så länge fredade villaområden lär öka i popularitet. Frågan är bara hur länge till? Kanske bör man rent av lägga till som en punkt i fastighetsdeklarationen:
Antal bomber slängda i närområdet de senaste fem åren?
a) 1-10
b) 11-30
c) vi föredrar att kalla det explosioner.
Magnus Stenlund
