Jag erkänner att jag njuter av PK-folkets illa dolda panik som, efter att Sverigedemokraterna i valet fick över 20 procent av rösterna, utvecklats till en rasande storm. Det är journalister och debattörer, opinionsbildare och politiker, hela det där självgoda gänget som älskar att mobba och tysta dem som ifrågasätter rödgrönt maktmissbruk och den galenskap med vilken Sverige styrts de senaste åren. PK-folket har total panik, och det med rätta. Tider då de likt självgoda skolgårdsmobbare i flock kunde skrika ut sina verklighetsfrånvända känsloargument är förbi. Allt fler har fått nog av en politik som kastat Sverige in i de värsta problem vårt land sett i modern tid. Nu stundar ett stålbad. Förhoppningsvis innebär det att vårt land får se vad äkta yttrandefrihet faktiskt innebär.
Medan det dagligen rapporteras om nya avrättningar på gator och torg och människor som inte varit föremål för skotten råkar bli träffade, medan polischefer står likt Klang och Klang på presskonferenser och upprepar i princip detsamma som Dan Eliasson sa 2015 (det smått berömda ”hjälp oss, hjälp oss”), medan de mindre bemedlade hotas av ”elfattigdom” och vi tipsas om hur vi kan koka ägg och potatis i diskmaskinen, men bara klockan tre på natten när elen är ”billigare” samtidigt som Vattenfalls VD Anna Borg med sina 1,3 miljoner i månadslön självgott bekräftar att det minsann kommer bli svindyrt framöver men att vi hade sluppit det om inte Miljöpartiet lagt ner välfungerande svensk kärnkraft, medan Irans skolflickor sliter av sig sina slöjor med livet som insats medan svenska välbärgade överklasskvinnor poserar med att slöja minsann är feministisk frihet, ja medan allt det pågår är PK-folkets största huvudbry fortfarande SD. Oron handlar om SD. Debattartiklar handlar om SD. SD diskuteras och så snart något sker som på något sätt inte är tydligt SD-kritiskt så skriker PK-folket om nazism. Det är nazism dygnet runt, det är Hitler och det är fruktansvärt att inte älska islam. Paniken är total och varje dag ser man nya mentala sammanbrott på sociala medier och även i etablissemangsmediers stora kanaler.
På ett sätt förstår jag paniken. Jag kan sätta mig in i hur det känns i mobbarna som ser offret de sparkat på resa sig, kanske skyndar några starka bröder till hans eller hennes undsättning. Plötsligt är inte mobbarna starkast och flest utan fler och fler reser sig och säger ifrån. Plötsligt är det inte mobbarnas åsikter och idéer och tokiga argument som är det enda som får yppas i rummet. Plötsligt får de mothugg. Plötsligt kanske de förlorar makten. Plötsligt kanske det är de själva som får duktigt med stryk. Det kallas karma.
Jag var i Prag nyligen och som alltid besökte jag kommunistmuseet eftersom det är ett väldigt bra sätt att se vår samtid ur ett historiskt perspektiv. Mellan varven glömmer man detaljerna … Har du vägarna förbi Prag så missa inte att besöka detta fantastiska museum som ligger väldigt centralt och där utställningen om vår tids vidrigaste ideologi, kommunism, talar sitt tydliga språk. Tjeckoslovakien var det land i Centraleuropa som drabbades värst av kommunismen, och medan jag gick och försökte ta in vidden av ondskan tänkte jag mer och mer på Sverige, på att Sverige på sitt sätt också är ett experimentland precis som Tjeckoslovakien var efter andra världskriget och framåt, egentligen fram till Sammetsrevolutionen 1989 då kommunismen slutligen föll ihop med ett brak. Kanske är det ett sånt sammanbrott svenska PK-fabriken känner vittring av?
Jag ska erkänna att jag tidigare inte riktigt sett likheterna dels mellan den forna öststatskommunismen och globalismen, alltså Klaus Schwabs och hans gelikars strävan efter en världskommunism, där du inte kommer äga något och du kommer vara lycklig (allt kommer nämligen ägas av eliten, som kommer dominera dig med hjälp av sociala kreditsystem och QR-koder) dels den svenska demokraturen, där Socialdemokraterna står för mycket maktmissbruk, lögner och stölder från folket. Till exempel blev Tjeckoslovakien det land i det forna östblocket där man byggde flest människofientliga hus, byggnader där folket skulle bo likt boskap i opersonliga höghus, den perfekta förvaringen för den kuvade lydiga arbetaren. Allt privat ägande upphörde i princip, såväl små som större företag förstatligades, liksom jordbruket, där staten helt sonika gick in och beslagtog böndernas egendom, ofta sådant som gått i arv i generationer. Klingar det inte lite väl bekant det vi just nu ser utspela sig i EU:s regi, där Ursula van der Leyden är en av ”hjärnorna” bakom The Great Reset? Bönderna reser sig och gör uppror, att staten stjäl människors egendom och livsverk på detta sätt är vidrigt.
Men än fler likheter finns när man tittar på medierna och kulturlivet. Under kommunismen var hela medierna ägda av kommunisterna och alla röster som yppade minsta kritik tystades. Man ville inte riskera att kommunistbygget kunde ifrågasättas! Känner du igen det också? Jajamän. Det är nu cirkeln sluts. Medierna är de som har störst makt. Och medierna är också de som befolkas av PK-folkets innersta sfär. De som kallar sig för ”oberoende” likt vårt public service, och fria, som till exempel Dagens Nyheter. Men naturligtvis är detta bara ett Orwellskt nyspråk. De är varken oberoende eller fria, utan statens trogna medarbetare och förlängda arm. Precis som rättsväsendet, polismakten och många andra myndigheter.
Så, vad med PK-folkets panik? Jo, historiskt sett så faller alla maktmissbrukande tyranner. Det är här vi står nu. Vi ser byråkrater på onödiga myndigheter som fruktar för sina feta löner. Rätt åt er, ert meningslösa pappersvändande kan ha kommit till vägs ände och ni bör få sparken allihop! Vi ser så kallade journalister som ljugit sig blå och som nu börjar oroa sig för att deras lögner genomskådats. Kritiken de får är hård, med rätta. Vi ser politiker som till exempel Annie Lööf, som gråter i sina kompisars tevesoffor, detta efter att hon i elva år varit en av de värsta mobbarna. Nu flyr hon, istället för att illa fäkta. Vi ser Miljöpartiet som sparkas ut ur 33 kommuner, och allt fler som säger nej till deras sinnessjuka energipolitik. Vi ser hur vetenskap och sunt förnuft börjar ta plats i politiken och i det offentliga rummet. Lögnerna om invandringens fördelar och att tryggheten ökar faller likt korthus.
Jag tänker på kommunismen och dess djävulska kollaboranter, det vidriga system som dödade människor, ett samhälle helt i dess grepp, och ändå lyckades folket befria sig från despoterna. Kunde de, så kan svenskarna. Och Europas övriga folk. Såväl från destruktiva miljömuppar som från översittare som tycker vi ska äta insekter och frysa ihjäl.
Snart kommer PK-paniken tillta ännu mer. Men det kommer bli bra till slut.
Det har historien lärt oss.
KATERINA JANOUCH
programledare och kolumnist Swebbtv, författare och journalist
