Tyskland är det överlägset mest inflytelserika medlemslandet i EU och lär fortsätta vara det. Men maktbalansen kan förändras om unionen bildar en gemensam försvarsmakt. Då kommer Frankrike få en avgörande makt, eftersom den franska militären är betydligt starkare än Tysklands. Det förklarar Swebbtvs försvars- och utrikespolitiske kommentator Stig Berglund i en färsk analys av EU och det världspolitiska läget.
– EU kanske finns kvar om 25 år men då kommer det vara ett helt annat EU, en ganska demonterad union, säger han.
Nyligen förlorade Frankrike en enorm ubåtsaffär med Australien. Franska Naval Group skulle tillverka ubåtar till Australien för cirka 400 miljarder kronor. Men Australien backade ur och har i stället ingått ett samarbete med Storbritannien och USA.
Händelsen har skapat en diplomatisk kris mellan Frankrike och Australien.
Men enligt Stig Berglund är det hela inte så konstigt. Ubåtsaffären mellan Frankrike och Australien inleddes nämligen när relationen mellan Kina och Australien var betydligt bättre. Nu är relationen kylig och Kina har blivit mer aggressivt.
Därför har Australien omvärderat det geopolitiska läget och kommit fram till att man behöver annan teknik och fler oceangående båtar. Man vill också ha en bättre underrättelseverksamhet och satsa på artificiell intelligens. Samtidigt är USA en mer stabil samarbetspartner än Frankrike.
– Australien bestämde sig helt enkelt för att man måste lägga sig på en högre nivå, säger Berglund.
Australien har sedan tidigare en underrättelsesallians kallad ”Five Eyes” tillsammans med Kanada, Nya Zeeland, Storbritannien och USA. Samtidigt finns det en rad andra maktkonstellationer i världen. Sverige, som nu planerar utöka den kritiserade FRA-lagen, finns med på ett hörn och samverkar med framför allt USA och Storbritannien. Så har det varit sedan andra världskriget. Men vad Sverige får tillbaka är oklart.
Det som framför allt hotar freden i Europa, enligt Stig Berglund, är om USA på allvar etablerar militär makt i Östeuropa och Ukraina. Då kan Ryssland anfalla. Drar Rysslands president Vladimir Putin en röd linje så menar han allvar.
Samtidigt vill Turkiet, som är medlem i Nato, återigen bli en muslimsk stormakt, vilket man tidigare var i form av Osmanska riket.
– Turkiet är på erövringståg men har också lyckats reta upp USA, Ryssland, Grekland och EU, säger Berglund och påpekar att landet ligger i disharmoni med omvärlden.
I dagens globala värld hänger allt ihop på något sätt, fortsätter Stig Berglund. Till exempel genom FN, internationella transportsystem och internet. Covid-19 har på ett tydligt sätt demonstrerat hur välden är sammanflätad. Men ur detta har det sedan kommit ett mönster där länder redan ”jävlas med varandra”, förklarar Berglund. Turkiet vill till exempel ha betalt för att stoppa flyktingströmmar och Vitryssland har hamnat i en konflikt om invandrare som tar sig via landet till Litauen och Polen.
Avtalet med Australien kommer stärka Storbritannien och USA. Samtidigt kommer Nato, där Storbritannien ingår, fortsätta verka i Europa. Och britterna kan använda Nato för att påverka Europa även efter att landet lämnat EU.
– Däremot är fransmännen inte lika nöjda. De har ju strävat efter en gemensam euroepisk försvarsmakt. Detta vill Frankrike eftersom det skulle fungera som en motvikt till att Tyskland har så stor industriell och finansiell makt, säger Stig Berglund och förklarar att Tyskland har en relativt svag militär.
– Efter att Storbritannien lämnat EU skulle Frankrike kunna dominera ett militärt ben hos EU, fortsätter han.
Utan en gemensam EU-militär kommer Tyskland fortsätta vara det land som har övertaget i EU-samarbetet. Landet har det klart starkaste ekonomiska och internationella inflytandet.
– Tyskland har den större tyngden, säger Berglund.
Italien, som är en annan stor aktör i EU, är delat i två stycken: de rika norra delarna och de fattigare södra delarna. Italien måste omfördela resurser från norr till söder. Landet är också mycket skuldsatt. Därför vill Italien ha ekonomiskt stöd från EU. Detta till skillnad från Tyskland, som vill vara restriktiv med att trycka pengar.
Samtidigt finns det ekonomiska skillnader mellan norra och södra Europa, vilket innebär ”en inbyggd omöjlighet” i EU, enligt Stig Berglund. EU skulle vara en handelsunion, men har förvandlats till något av en överstatlig bidragsunion.
När USA och Kina vill att mindre stater ska välja sida i det geopolitiska spel som just nu pågår i världen, kommer EU troligen att välja USA. Men samtidigt kommer EU-länderna inte helt stänga ute det framväxande Kina.
Sett utifrån geopolitiska styrkefaktorer har EU en mycket stark ekonomisk position i världen, även om den inbördes är ojämnt fördelat mellan medlemsländerna. Enligt Stig Berglund är EU världens största ekonomi. Men rent politiskt är EU svagare eftersom det finns så många motstridiga intressen inom unionen. Politiskt finns det ingen endräkt, påpekar Berglund. Den så kallade pandemin slog också sönder EU:s rörelsefrihet och medlemsstaterna saknar gemensam kurs för att hantera frågan. Däremot har till exempel USA en stark byråkratisk sammanhållning, åtminstone på lägre nivåer inom den amerikanska staten. Kina har i sin tur en stark auktoritär ledning som länge fungerat bra och som fortfarande är relativt populär hos folket.
Militärt är USA ännu starkast, även om Kina bygger ut sin militär. EU har som sagt ingen försvarsmakt utan förlitar sig i stället på Nato, som i sin tur styrs av USA.
Också när det gäller teknisk utveckling dominerar USA, men Kina knappar in. EU är relativt svagt. Det enda europeiska land som kan stoltsera med bred forskning, enligt Berglund, är Tyskland, som dock inte är lika bra på att förvandla kunskapen till affärer.
I fråga om kulturen, den femte geopolitiska styrkefaktorn, har Europa både för- och nackdelar. Bland annat finns det en historisk misstänksamhet mellan europeiska länder som kan leda till problem, säger Stig Berglund.
Det är alltså främst ekonomiskt som EU är internationellt starkt. Och enligt Berglund borde Europa ha en starkare geopolitisk position än vad EU-samarbetet lyckats skapa.
EU har inte lyckats realisera Europas potential, påpekar han.
Unionen försvagas också av att det finns så många olika intressen, och en kraftsamling lär bli svår eller omöjlig att genomföra.
Slutligen konstaterar Stig Berglund att EU inte lyckats skapa ett bättre välstånd i Europa än om unionen inte hade existerat.
– EU kanske finns kvar om 25 år men då kommer det vara ett helt annat EU, en ganska demonterad union. EU löser ju inte uppgiften, varken fred eller välstånd, säger han.
