I Sverige gäller verkligen inte alla partiers lika värde. Det blir allt tydligare så här knappt tre veckor innan valet. Miljöpartiet till exempel, behandlas med silkesvantar, vilket givetvis beror på att public services medarbetare i stor omfattning röstar på detta Sverigedestruktiva parti. Att statligt trogna journalister skyddar de partier där de har sina sympatier är känt sedan länge. Men att de faktiskt försöker släta över sexualbrottslighet, till och med övergrepp mot barn, är ärligt talat riktigt häpnadsväckande. För det är vad de gör. Varför ställs aldrig Centerpartiets Annie Lööf frågor om hur det kommer sig att just hennes parti verkar vara ett växthus för män med sexuella störningar och att flera av dem avslöjats som pedofiler? I Centerpartiet trivs såväl sexuella förövare som islamister. Varför försöker inte journalister gräva närmare i vad detta beror på? Varför analyseras inte kulturen inom Centerpartiet, och Annie Lööfs ledarskap, av public service?
Det var sajten Dumpen som nyligen avslöjade ännu en Centerpartistisk politiker som under namnet ”Snuskfarbrorn” misstänks ha sexchattat med minderåriga. Föreställ dig ramaskriet om det hade varit en politiker från Sverigedemokraterna som ertappats med byxorna nere! Ja, faktiskt har vi ett fall i närtid att jämföra med, just en Sverigedemokratisk politiker som ertappats med att skicka en film där hans kön varit i fokus. Antalet artiklar om den senare har varit bra många fler, trots att ”sexvideon” skickats till en vuxen och inte till ett barn. Men Centerpartiets förövare behandlas enligt helt andra regler. Det är som om det råder en tyst överenskommelse i svenska mainstreammedier, att Centerpartiets misstänkta förövare behöver skyddas.
Lustigt nog gick Annie Lööf hårt ut mot Jimmie Åkesson och krävde att Åkesson skulle ta krafttag mot otyget att skicka penisbilder. Lööf tyckte att Åkessons markeringen var ”otillräcklig”. “Under all kritik av Åkesson att hävda att han som partiledare inte ska lägga sig i att kvinnliga partikollegor fått så kallad dickpick av en SD-ledamot. Vi har som ledare ett större ansvar än så att kraftfullt markera mot alla typer av sexuella trakasserier”, skrev hon förra veckan på Twitter och i ett uttalande till Aftonbladet.
Det är väldigt tyst från Annie Lööfs håll nu vad det gäller hennes egen partikamrat och hans misstänkta sexchattande med barn. Det finns foton på Centerpartisten som han misstänks ha skickat. Han har nu lämnat politiken och försöker smita ut bakvägen. Naturligtvis är det oskönt att så här några veckor före valet sätta partiet i suspekt dager. Och journalisterna nöjer sig. En ljummen artikel om att Centerpartisten nu polisanmälts dök upp, men försvann lika snabbt som den dök upp i floden av rapporteringen av grov brottslighet och det faktum att Annie Lööf precis som 2018 kan tänka sig att ingå i en socialdemokratisk regering. men inte heller där blir Annie Lööf pressad av medierna. Som om ingen historik funnits. Som om hon kan fortsätta kalla sig för borgerlig politiker trots att hon uppenbart blivit socialdemokrat.
2013 lovade Lööf att äta upp sin sko om hon blev stödhjul åt Socialdemokraterna. Sedan blev hon just det. Men någon sko åt hon aldrig upp. Lööf sa sig vilja arbeta för en borgerlig regering, men vände sig sedan emot Moderaterna och Kristdemokraterna. 2018 ingick hon en politisk mesallians med Socialdemokraterna.
Lööf är besatt av hatet mot SD, trots att hon borde vara mån om vad som är bäst för Sverige. Lööf har också ljugit om att aldrig stötta Vänsterpartiet, men la sig sedan platt angående marknadshyrorna. Lööf är inte längre en borgerlig politiker, om hon någonsin varit det. Lööfs Centerparti är numera en del av Socialdemokraterna.
Låt oss lämna Lööfs politiska lögner åt sidan och återvända till pedofilskandalerna i partiet. Handlar det om att Annie Lööf tar lättsamt på sexualbrott? Eller att lögner är en bärande del av Centerpartiet. I mars i år avslöjades att den internrapport om jämställdhet som Centerpartiet beställt bland annat visade på ”idéförtryck” och tystnadskultur inom partiet. Men partistyrelsen valde att mörka de känsliga delarna och publicerade en tvättad sammanfattning av rapporten på sin hemsida. Aftonbladet avslöjade allvarliga arbetsmiljöproblem på Centerpartiets rikskansli. Ett 15-tal centralt placerade tjänstemän valde att sluta under det senaste halvåret och en handfull personer hade sjukskrivit sig med orsaker i arbetsmiljöproblemen som grund. Flera personer som Aftonbladet talade med vittnade om toppstyrning och en osund arbetsmiljö inom Centerpartiet. Vad än värre var, att flera upplevde otrygghet och obehag som bland annat handlade om härskartekniker, oönskad jargong och i vissa fall sexuella trakasserier, till och med våldtäkt. ”Det handlar även om tafsande och oönskad fysisk kontakt (olämplig beröring och smekningar, för närgångna kramar eller danser). Men även försök till våldtäkt uppgavs förekomma/ha förekommit.” Från tiden innan Metoo kom det i rapporten även upp allvarliga fall som polisanmälts: “Samtliga av dessa fall rörde sig om mycket grova övergrepp i form av rena brott, inklusive grova våldtäkter som polisanmälts. Ett flertal av de intervjuade anser att hanteringen av dessa ärenden från Centerrörelsens sida har varit bristfällig på många vis.”
Jag väntar på att etablissemangets medier börjar granska Centerpartiet under Annie Lööfs ledarskap. Annie Lööf kräver att andra ska ta ansvar – så varför gör hon inte det själv med sitt eget parti? Eller är det olika regler som gäller för Centerpartister jämfört med andra politiska partier? Och varför låter public service de här sexskandalerna passera? Sexualbrott mot barn är långt värre än de ”dickpics” Annie Lööf rasar över. Men ännu värre är att Centerpartiet tillåts komma undan gång på gång och att Annie Lööfs alla lögner skyddas av en enig journalistkår. Det blir inte mer korrupt än så.
KATERINA JANOUCH
programledare och kolumnist Swebbtv, författare och journalist
