Att fria medier växt fram likt svampar ur jorden de sista åren är ett resultat av politiska lögner, desinformation och massiv propaganda från myndigheternas håll. Det är en sund och naturlig reaktion. För så funkar människan, att man söker sig till sanningen, eftersom man vill veta hur det faktiskt förhåller sig – hur verkligheten egentligen ser ut. Och historiskt har det alltid förhållit sig på samma sätt. När politiska lögner och maktmissbruk blir allt för omfattande, när diskrepansen i hur man upplever sin verklighet strider alltför mycket med hur den framställs i medierna och i den offentliga ”bilden” blir sökandet efter sanningen än mer intensivt. Sverige har tyvärr en svart historik av demagogi och makthavare som till varje pris försökt strypa verklig yttrandefrihet, främst för att skydda sina egna dysfunktionella politiska beslut. Allt detta måste få ett slut om vårt land ska kunna tillfriskna.
Socialism och kommunism är två totalitära ideologier där hård kontroll av information och medier ingår som en del av dess modus operandi – detta då man är väl medveten om att ideologiernas brister annars blir alltför tydliga. Därför har man utvecklat manipulativa tekniker för att tysta sina kritiker. Dessa tekniker har använts flitigt av till exempel KGB i forna Sovjetunionen, med rötter som sträcker sig så långt som till den ryska revolutionen 1917. Lögner, bedrägerier och vilseledande blev till viktiga verktyg i bolsjevikernas underrättelseverkstad, något vi kunnat bevittna under ett helt sekel. Kritiker har smutskastats, stigmatiserats och galenstämplats, de har kastats ut från städer och tvingats i exil, de har fått sin försörjning förstörd och möjligheter att yttra sig strypta, de har även fängslats, misshandlats, torterats, hotats och mördats, brutala metoder som är effektiva för att få människor att tiga av rädsla för allvarliga repressalier. Men desinformationen har också utnyttjats för att uppnå önskade politiska resultat. En av desinformationens viktigaste ”fäder” var polacken Józef Unszlicht, som grundade den fruktade Cheka, bolsjevikernas fruktade säkerhetsstyrka. Han var en av de första som insåg att desinformation var ett utmärkt sätt att så split och dysfunktion i väst och tysta besvärliga kritiker samt sjösätta rena propagandakampanjer för att bereda vägen för diktatur. Han var verksam inom Stalins politbyrå och den särskilda desinformationsenheten där.
Den första framgångsrika användningen av desinformation var Operation Trust som pågick mellan 1923 till 1927 i syfte att vilseleda bland annat utländska underrättelseinstitutioner med falsk information. Den följdes av många andra operationer och har visat desinformationens lömska styrka.
Nåväl. Denna historielektion var främst en parentes. Det bedrövliga är att den svenska socialdemokratin och dess vänstersläktingar i mångt och mycket kopierat sina ryska fränders metoder (trots att man ständigt skriker om hotet från Ryssland). Vårt eget svenska public service, propagandaplattformen nummer ett, skyddar politikerna och förföljer obekväma röster helt skamlöst. Så har till exempel skett med Swebbtv och andra systemkritiker. Man drar sig inte för rena lögner och ohederligheter, samtidigt som man låter politiker komma undan med rena lögner. Det var länge sedan etablissemangets journalister jagade makthavarna åt folket – idag är det folket man jagar, för att skydda makthavarna.
Situationen i Sverige har nu blivit så pass ohållbar att även de mest förhärdade lögnarna tvingas erkänna ett och annat. Morgan Johansson till exempel, en av socialdemokratins värre Bagdad Bob som låtsats att han har förmågan att ”krossa gängen” i över åtta års tid… han har nu ändrat sig angående kravet på svenskakunskaper, sådant han tills för bara nyligen avfärdat som främlingsfientlighet. Socialdemokraterna kopierar numera skamlöst sverigedemokraternas migrations- och kriminalpolitik, dock utan att ge sverigedemokraterna rätt i det offentliga (fortfarande tar man avstånd, ett spel för gallerierna). Och Mikael Damberg erkänner fullt ut att man valt att gynna utländska kriminella av rädsla för att bli kallad rasist. Självklart inlidat i omskrivningar, men kontentan var densamma.
Politiker och journalister erkänner att de varit naiva. Men gruppen människor de smutskastat, stigmatiserat och rasiststämplat i sina desinformationskampanjer är kvar. Våra röster betraktas fortfarande som olämpliga. Medier som vågar höja sina röster, som Swebbtv, tillåts bli deplatformerade, och hängs ut i SVT utan chans att försvara sig. De vänsterliberala har fortsatt tolkningsföreträde och hyllas i etablissemangets kanaler. Den sunda debatten och respekten för dem som faktiskt haft rätt hela tiden, lyser ännu med sin frånvaro. Människor avskedas för att de vägrar lalla med i till exempel klimatlögner och genushysteri. Även de som ifrågasätter massinjicering med experimentella preparat diskrimineras. Och fortfarande smutskastas och stigmatiseras kritiker av det vänsterliberala etablissemanget. Åsiktskorridoren har inte rämnat – snarare stärks greppet när makthavarna spär på polariseringen. Det är tragiskt, och farligt. Jag tror inte vi kan få till en verklig förändring av Sverige förrän ordet verkligen blir fritt och även åsikter som inte är socialdemokratiska eller vänster bemöts med respekt. Först då kan ansvar utkrävas. Först då kan landet börja tillfriskna.
KATERINA JANOUCH
programledare Swebbtv, författare och journalist, aktuell med satirboken ”Helt Oacceptabelt” som du kan köpa här
