Hej mitt kära Sverige och grattis på din stora dag i dag den 6 juni! Sträck på dig älskade Moder Svea och låt ditt långa rågblonda hår fladdra fritt i den ljumma vinden. Du är underbar och har rätt att existera i din fulla prakt precis som du är. Du förtjänar långt mer fosterlandskärlek än vad du idag får och det tänker jag ge dig i denna hyllningskrönika, som en motvikt mot de röster som försöker påskina att det är dåligt att älska dig – i mina ögon landsförrädare som måste blivit tappade i golvet som små. Att inte älska sitt eget ursprung och landet som gett en allt är som att pissa sig själv i ansiktet. Ändå sitter högt uppsatta svenskar och beter sig häpnadsväckande illa mot sitt eget fosterland. I stället för att hylla Sverige tramsar man med ”mångfald”, hånar ursvenska traditioner och möjliggör destruktivt och asocialt beteende som skapat kaos och ger utlänningar den felaktiga uppfattningen att Sverige är något slags dörrmatta man kan utnyttja och trampa på hursomhelst. Inget kunde vara mer fel! Socialdemokraterna har dessvärre lovat bort Sverige till islam genom ett avtal med Sveriges muslimska råd. På nationaldagen 2023 borde detta svekfulla avtal rivas upp och slängas i soptunnan. Det nya löftet borde i stället vara att bevara Sverige svenskt. Det är våra makthavare skyldiga Gustav Vasa och det svenska folket och vore den bästa gesten på nationaldagen 2023.
Nationaldagen är i år ett extra fett jubileum, för det är exakt 500 år sedan Gustav Vasa valdes till Sveriges kung vid riksmötet i Strängnäs 1523. Där och då blev Sverige självständigt och har varit det sen dess. I dessa tider då allt måste ifrågasättas, förstöras och krossas är det därför extra viktigt att hylla nationen Sverige med sina rika och stolta traditioner och kultur och sin nordiska särprägel som ingalunda är importerad från Afrika eller Mellanöstern utan härstammar från just denna nordiska del av världen.
Hej mitt kära älskade Sverige, detta nådens år 2023 ska du låta din vackra blågula fana vaja stolt mot den ljusa sommarhimlen! I dessa tider är fosterlandskärlek och medvetenhet om vad Sverige är och att det är vackert att vara svensk något som bör lyftas alldeles extra mycket. För svenskarna som folk är en utrotningshotad art, det finns bara 6 miljoner svenskar kvar i världen och är en försvinnande minoritet. Allt det som Sverige tidigare tagit för givet och så självklart varit är under attack. Men står vi inte tillsammans och tillåter oss själva att älska fosterlandet kanske det en dag inte finns kvar. På nationaldagen borde vi lägga ner våra politiska oenigheter och tänka ”laget före jaget”. Hålla ihop mot dem som vill splittra och polarisera oss genom lögner, smutskastning och rädsla för den mest genuina kärlek som finns – den nationella.
Nej, det är inte fult att vara nationalist, tvärtom är det något vackert, innerligt och naturligt, lika naturligt som att älska sin far och mor och känna tacksamhet och respekt gentemot de människor som fött en, fostrat en och hjälpt en att bli en självständig individ. Vi har alla våra etniska rötter och trots att mina inte härstammar från den bördiga svenska myllan, känner jag genom att ha levat här största delen av mitt liv en djup samhörighet och lojalitet till landet som så generöst erbjöd min familj asyl i mitten på 70-talet.
Som barn förstod jag kanske inte alltid Sveriges något svårflörtade och karga charm, det var i mitt tycke kallt och mörkt och ganska tråkigt här, men ju äldre jag blivit har jag växt samman med denna skandinaviska pärla med sin oändliga prakt. Tallarna som reser sig mot himlen, klipporna som stupar ner i havet, de bildsköna kusterna, sädesfälten och mångfalden i naturens rikedom som gör Sverige till enastående plats på jorden. Jag har rest från söder till norr, från östkust till väst och kors och tvärs genom Sveriges skogs- och sjörika inland. Jag har haft privilegiet att få njuta av fjällens snötäckta möjligheter till alpina sporter, och sommartid vandrat på väldoftande blomsterbeströdda sluttningar. Jag har suttit vid öppen eld medan havet piskat mot ljuvliga vidsträckta stränder, under öppen himmel som likt Guds hand välver sig över oss, och skickat en tacksamhetens tanke upp mot det stjärnbeströdda himlavalvet över att vi i Sverige har (haft?) frihet, demokrati och mänskliga rättigheter som ett honnörsord. Änglamarken, du ljuva, med gyllene rapsfält och tusenåriga ekar. De djupa och täta skogarna, dungarna av björk och bok, mjuka kullar och böljande slätter. Det hårt arbetande folket som byggt välstånd och som genom träget slit skapat ett land som gjort sig känt som förebild i övriga världen i modern tid, kan förefalla tystlåtet men som vid närmare bekantskap är uppriktigt och med hjärtan som är såväl generösa som öppna. Kanske alltför öppna ibland eftersom man tillitsfullt valt att lita på politiker som bestulit, bedragit och utan att blinka förrått dessa hjärtan och raserat det som generationer mödosamt skapat. Ja, det är svårt att skriva den här texten utan att ta med det som faktiskt idag är ett öppet sår i Sverige, nämligen att detta underbara land utsatts för ett förräderi från sina egna som saknar motstycke i världshistorien … I fredstid har svekfulla maktmissbrukare öppnat våra dörrar på vid gavel och låtit allsköns kriminella bedragare välla in och ödelägga tidigare väl fungerande system. Kvinnor våldtas, hus sprängs och det mördas dagligen i vårt tidigare lugna och trygga land. Men inte nog med det, man låter fientliga ideologier breda ut sig. Som jag nämner i ingressen: Socialdemokraterna har till och med, i slutet av 90-talet, lovat bort Sverige till islam genom ett avtal med Sveriges muslimska råd. På nationaldagen 2023 borde detta svekfulla avtal rivas upp och slängas i soptunnan. Det nya löftet borde i stället vara att göra allt som står i deras makt att bevara Sverige svenskt. Det är våra makthavare skyldiga Gustav Vasa och det svenska folket.
Det värsta är dock kanske inte att politikerna svikit utan att de ovanpå detta lanserat idén att sund och genuin kärlek till det egna landet är något suspekt, dåligt och rentav rasistiskt. Högt uppsatta politiker har spottat sitt eget fädernesland i ansiktet, hånat den egna etniciteten och hävdat, som till exempel Mona Sahlin, att det inte skulle göra något om svensken dog ut. Eller som Fredrik Reinfeldt, påstå något så famöst att det pursvenska är ”blott barbari” och att allt gott kommit utifrån. Jag undrar alltid om dessa individer verkligen förstår vad de åsamkat för skada? Om de är helt dumma, genomruttna eller troligen både och samt vems ärenden de går när de förnekar människor deras tillhörighet och kärleken till sitt ursprung. Ja, det är på nationaldagen jag vill lyfta detta, för det ska inte glömmas, främst av den enkla anledning att det är genom att påminna oss om sådana här groteska utspel som vi kan försöka förebygga att dessa sjuka attityder fortsätter spridas. För säg mig, hur kommer det sig att det i Sverige är fint och tillåtet att dyrka sin nation om du är kurd eller japan men inte om du är svensk? Hur kommer det sig att stora medieplattformar fortsätter reproducera bilden av att det svenska är löjligt, och att den som är stolt över sitt Sverige är en suspekt främlingsfientlig nazist?
För att kunna älska andra måste man först älska sig själv och det gäller i allra högsta grad på nationell nivå. Älskar du inte ditt land anser du det inte värt att stå upp för. Så därför uppmanar jag dig, som värnar Sveriges bästa, våga visa vad ditt land betyder för dig! Våga säga högt och tydligt hur mycket du älskar Sverige. Våga vara stolt över att vara svensk, våga sluta upp vid Moder Sveas sida i en tid då dess grundvalar rämnar. Och hissa den blågula fanan och njut av dess prakt! 500 år är en födelsedag som heter duga.