Moderaternas partiledare Ulf Kristersson bekräftar i en intervju med DN att de ska göra upp med Sverigedemokraterna om migrationen efter valet. Exakt vilka partier som ska ingå i uppgörelsen är mer oklart.
Tidigare i år ingick Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna en överenskommelse om ett gemensamt motförslag som till regeringens förda migrationspolitik. Det innebar vissa skärpningar av asyl- och anhöriginvandring jämfört med regeringens förslag. I Moderaternas, Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas gemensamma budgetförslag framgår det däremot att partierna ska enas om en migrationslagstiftning som utgår från EU:s så kallade miniminivåer. Det skulle innebära möjligheter till större minskningar av invandringen jämfört med förslaget som förhandlades med Liberalerna. Däremot beror det på vad som där och då är EU:s miniminivå, då detta kan ändras beroende på hur EU:s migrationspolitiska inriktning utformas.
Om Kristersson blir statsminister och det krävs att Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna tillsammans bildar ett regerande block efter valet, skulle troligen utgångspunkten för de migrationspolitiska förhandlingarna utgå från det tidigare förslaget som partierna lagt tillsammans. Detta skulle minska invandringen jämfört med nuvarande regerings förslag, men Jimmie Åkesson (SD) har tidigare sagt att den gemensamma migrationspolitiska linjen som inkluderar Liberalerna som förhandlingspart är långt ifrån vad som krävs för Sverige.
I opinionsmätningarna ligger däremot Liberalerna fortsatt under fyraprocentsspärren och skulle därför i nuläget inte utgöra en förhandlingspartner. Om även Miljöpartiet åker ut ur riksdagen skulle det konservativa blocket som det ser ut nu kunna vinna parlamentarisk majoritet, vilket innebär att förslaget om större minskningar av invandringen skulle realiseras. Om Miljöpartiet klarar spärren men inte Liberalerna är det mer troligt att Kristersson inte kommer få bilda regering, förutsatt att nuvarande opinionssiffror står sig. Opinionen kan däremot svänga snabbt och regeringen har flera omfattande kriser som lagts på varandra. Särskilt utmärkande är kriserna vad gäller energipolitiken och den eskalerande gängkriminaliteten.
