Det saknas nationellt lagstöd för att förbjuda bärandet av slöja och liknande plagg i kommunala skolor. Av den anledningen ska två skånska kommuners beslut om sådant förbud upphävas, fastslår idag Högsta förvaltningsdomstolen.
Det är Högsta förvaltningsdomstolen som nu i två mål prövat om kommunala förbud mot huvudduk och liknande plagg i kommunala förskolor och grundskolor strider mot lag eller annan författning. Och det gör det, anser domstolen, som resonerar utifrån yttrandefrihet.
Det ena fallet handlar om Staffanstorp, där man velat förbjuda huvudduk för barn i förskola och grundskola upp till och med sjätte klass. Det andra fallet är Skurup, där kommunen velat ha slöjförbud för både personal och elever i förskola och grundskola, rapporterar SVT Skåne.
Enligt rätten hade flera personer i respektive kommun gjort gällande för att de kommunala besluten strider mot religionsfriheten.
Men enligt Högsta förvaltningsdomstolen skyddar religionsfriheten, som så den tar sig uttryck i regeringsformen, endast rätten att utöva sin religion.
”Uttryck för religionstillhörighet, som bärandet av huvudduk och liknande klädesplagg, omfattas i stället av skyddet för yttrandefriheten. En grundläggande förutsättning för att begränsa yttrandefriheten är att det sker genom lag”, skriver domstolen i ett pressmeddelande.
– Att begränsa rätten att bära huvudduk har effekter för enskilda och är därför en begränsning av yttrandefriheten. För att begränsningen ska vara tillåten måste den ha stöd i lag. Sådant lagstöd saknas i nationell rätt och därför ska kommunernas beslut upphävas, säger justitierådet Ulrik von Essen i ett uttalande.
Det Högsta förvaltningsdomstolen menar är alltså att religionsfriheten, som är en absolut rättighet och inte får begränsas, är snävare än yttrandefriheten. Religionsfrihet handlar till exempel om sådant som rätten att tro och att kunna hålla gudstjänst eller liknande möten. Yttrandefriheten är däremot vidare och omfattar inte bara det talade ordet utan mycket annat också, påpekar rätten. Yttrandefrihet är visserligen en relativ rättighet, vilket innebär att den får begränsas – men bara genom lag, som i dessa fall inte finns.
