Nato är inte vad organisationen påstår sig vara, men fungerar precis enligt det syfte som den egentligen skapades för, nämligen att ”dra in Europa i ett beroende av amerikansk makt”, skriver Gray Anderson och Thomas Meaney, redaktör respektive medarbetare för den nya boken ”Natopolitanism: The Atlantic Alliance since the Cold War” som släpps i augusti 2023, i en uppmärksammad artikel i New York Times.
Det är New York Times som publicerat en opinionsartikel som hävdar att Nato inte är vad organisationen påstår att den är.
Efter det kalla kriget trodde många att Nato skulle upphöra, kollapsa. Men i stället blev organisationen betygsättare åt EU, enligt artikelförfattarna i NYT. Nato förklarade länder säkra för investeringar och tvingade dem sedan följa en ”liberal, marknadsvänlig bekännelse”.
”Nato, från dess ursprung, var aldrig främst bekymrat av aggregerande militärmakt… Snarare avsåg det att binda Västeuropa till ett långtgående projekt av en USA-ledd världsordning, där amerikanskt skydd fungerade som hävstång för att få eftergifter i andra frågor, som handels- och penningpolitik. I det uppdraget har det visat sig anmärkningsvärt framgångsrikt”, står det i artikeln i New York Times.
Nato påstås officiellt vara en försvarsallians. Sveriges maktelit har till exempel framhävt att den nationella säkerheten ökar med Nato.
Men alliansen ”verkar paradoxalt nog ha försvagat allierades förmåga att försvara sig”, skriver Anderson och Meaney.
Paradoxen är dock bara ytlig, fortsätter de, eftersom Natos egentliga syfte alltså är något annat.
”Faktum är att Nato fungerar precis som det designades av efterkrigstidens amerikanska planerare, och drar in Europa i ett beroende av amerikansk makt som minskar dess manöverutrymme”, förklaras det.
Och det handlar långtifrån om ett kostsamt välgörenhetsprogram för USA:s del, som det ibland påstås, utan Nato säkrar amerikanskt inflytande i Europa ”billigt”, hävdas det vidare.
Enligt Andersson och Meaney utgör Nato och andra säkerhetsprogram i Europa bara en liten del av Pentagons budget, mindre än sex procent.
Ukrainakriget rentav stärker USA, hävdar artikelförfattarna. Nu rusar Europa för att rusta upp – med hjälp av amerikanska vapen. Kriget är också en övning inför en konfrontation med Kina, något Europa egentligen inte skulle gynnas av.
Det mönster som beskrivs syns tydligt i just Ukrainakriget, menas det. Amerika ”skördar frukterna” av Europas återmilitarisering, påpekas det i artikeln. USA tjänar på upprustningen, medan Europa och länder som Tyskland ska stå över för återuppbyggnaden av Ukraina.
Europa förlorar militär självständighet och binder sig till mångåriga kontrakt. Man hamnar under USA. Artikelförfattarna tycker det är ”anmärkningsvärt” hur lite militär kapacitet Europa egentligen får tillbaka genom Nato. I realiteten förhindras självrådande handlingar.
In Opinion
"NATO, from its origins, was never primarily concerned with aggregating military power," Grey Anderson and Thomas Meaney write in a guest essay. "Rather, it set out to bind Western Europe to a far vaster project of a U.S.-led world order." https://t.co/BMsD3Etw5y
— The New York Times (@nytimes) July 11, 2023
.jpg){kind=link}