Konkurserna inom ”hållbarhetssektorn” slår nya rekord. Och det är inte så konstigt, konstaterar man i Swebbtvs ekonomimagasin. Det gick ju inte som klimatbluffmakarna hade önskat sig med koldioxiddiktaturen.
I veckan rapporterade Dagens industri att konkurserna ”haglar” inom den så kallade hållbarhetssektorn. Företagen visade sig inte vara så hållbara. Bland annat detta diskuteras i Swebbtvs senaste ekonomimagasin.
– Det är inte bara Northvolt. Det är mängder av exempel på förnybara verksamheter, förhoppningsbolag, som går åt skogen, säger Mikael Willgert i Swebbtv. Beror det på att man trodde på att den gröna omställningen skulle tvinga fram en massa regler och koldioxidskatter och annat som inte blir av? Eller är det att man överskattar tekniken?
Både och, tror ekonomen Micael Hamberg.
– Dels har man trott att det ska gå fortare att implementera tekniken, förklarar Hamberg i Swebbtvs program. Men också att det skulle bli större beskattning av andra alternativ, så det blir lönsamt. Inte på grund av egen bärkraft utan på grund av att man beskattar andra tillgångar. När det kommer till kritan och politikerna ska börja beskatta kommer det drabba människor, och då vågar man inte köra fullt ut.
Enligt Mikael Willgert ”darrar man på manschetten inom EU” när det gäller koldioxidsidskatterna och utsläppsrätterna.
– Det är samma i Sverige. Det blir rädsla hos politikerna att trycka på den här frågan. Med all rätt, skulle jag säga, pååpekar Micael Hamberg.
– Det här är ett politiskt projekt som man bara drivit igenom för att man tycker det är så himla viktigt och så himla bra, säger ekonomen Bo Hansson.
Det är inte genomtänkt.
Hamberg jämför det hela med en religiös sekt.
– Sen har det varit ett enormt önsketänkande, fortsätter Micael Hamberg vidare i programmet. Man har nästan blivit som en religiös sekt, där man bara fokuserat på att det här kommer gå jättebra. ”Vi kommer bada i guld och det är bara att köra. Vi ska gå först fram av alla.” Utan att tänka på konsekvenserna för den vanliga människan som ska betala för kalaset. Då tar det stopp, när man känner att det här slår mot den vanliga väljaren – väldigt hårt. Då vågar de inte sen. Då backar de. Då är alla löften om regleringar som man har ställt ut, det investeringsbesluten grundats på, de kommer inte, för politikerna vågar inte genomföra dem.
