I dag är det den 21 mars, vårdagjämning.
Dag och natt är 12 timmar över hela jorden.
Solen står rakt ovanför ekvatorn.
Denna dag har jag väntat på i flera månader.
Jag har en sifferserie: 15, 17, 20, 20, 20.
Det är dagar fram till midsommar.
De första 15 dagarna reser sig solen 6 grader på himlen.
Nästa 17 ytterligare 6 grader.
Sedan 20 dagar med 6 grader.
Nästa 20 dagar (från 12 maj) reser sig solen 4 grader.
De sista 20 dagarna reser sig solen 1,5 grader.
Alltså avstannande.
Det betyder att från 12 maj och 80 dagar framåt så höjer sig solen 5,5 grader och sänker sig lika mycket.
Solen står nästan stilla och i Norrland verkar den ständigt skina.
För oss svenskar är det en härlig årstid med blommor och bin och ständig grönska.
Vår svenska sommar är unik med det nordiska ljuset.
Efter midsommar går sifferserien bakåt: 20, 20, 20, 17, 15 och då är det höstdagjämning.
Jag har räknat ut dessa siffror med hjälp av en nautisk almanacka på en sommarfilt i solen.
Jag räknar den 21 mars som naturens födelsedag.
De närmaste 15 dagarna kommer vi i södra och mellersta Sverige att upptäcka massor med förändringar i naturen när solen rusar på himlen.
Det finns några platser som jag har känt extra styrka på.
Det var vid ett äppelträd i min trädgård i Mariannelund.
På en bergsklippa i Puttaparti i Indien samt på min nuvarande balkong.
Jag känner total harmoni en solig dag på balkongen.
Så fort solen kommer så tänker jag ta boken Bröderna Karamazov samt läsa Tintin på franska med motsvarande Tintin på svenska som facit.
Jag kan inte franska.
Det är själva grejen.
Jag har medvetet valt två evighetsprojekt som aldrig blir klara.
Förra våren kände jag samma förväntan.
Det var då jag fick telefonsamtalet med förslaget att jag borde skriva om min tid i LPo.
Jag satt inne hela förra våren och sommaren med fördragna persienner för att undvika störande solljus.
Jag kunde räkna ner 17, 20, 20, 20 och sedan vände det vid midsommar och 20, 20, 20, 17, 15, höstdagjämning och 15 och sedan hade jag första utkastet klart.
Då hade höstmörkret kommit.
Solen stod då 26 grader ovanför min horisont.
Sverige är absolut det vackraste landet på jorden från mitten av maj samt juni, juli och början av augusti.
Därefter hänger sommarvärmen kvar ytterligare några veckor i södra och mellersta Sverige.
Dessutom har vi en vinter som också är något unikt.
Om en tid ska jag åka till Norrland och betrakta våren när den anländer.
Jag skulle vilja bli ambassadör för det svenska solljuset.
Och på Södermalm och i Vasastan i Stockholm skrämmer föräldrar och dagis barnen med klimatångest.
De är dårar.
Jag känner i stället lycka.
Stefan Torssell på Facebook, 21 mars -23
