De konservativa, som i decennier format USA:s utrikespolitik, har marxistiska rötter och förespråkar en sorts revolutionär kapitalism som ska ”röja undan gamla förlegade traditioner”. Det förklarar professor Claes G. Ryn i Swebbtv.
Det är i sitt prat i Swebbtv som Claes G. Ryn, professor emeritus i statsvetenskap, bland annat går närmare in på den neokonsevativa ideologin som länge styrt USA:s utrikespolitik.
Neokonservatismen förespråkar en interventionistisk och hökaktig utrikespolitik. Man skulle sprida demokrati över världen, påstod man.
Men egentligen är den inte konservativ i traditionell västerländsk mening.
– Som idéhistoriker kunde jag se att de neokonservativa inte hade en konservativ människo- och historiesyn. Deras ledare hade nästan utan undantag djupa rötter i marxismen. Men de hade tänkt om, och blivit förespråkare för en sorts kapitalism. Kapitalism som de ville se den var emellertid en revolutionär kraft som hjälpte till att röja undan gamla förlegade traditioner.
Professorn ser likheter mellan de neokonservativa och de radikala jakobinerna under franska revolutionen. Båda var av den uppfattningen att världen behöver göras om och de utmålar sig som de goda, de som ska utföra en världsfrälsande uppgift.
– Vilket innebar att de behövde ha en massa makt, inte minst militär sådan, fortsätter Claes G. Ryn i Swebbtv. Det syntes mig uppenbart att jakobiner och neokonservativa företrädde en förförande moralisk inbilskhet. Hybris och högmod.
– De neokonservativa vill att USA ska vara inflytelserikt särskilt i Mellanöstern. President Eisenhower varnade 1961 i sitt avskedstal till amerikanska folket för det militärindustriella komplexet. Detta hade, menade han, ett starkt intresse av krig och rustningsutgifter. Detta komplex är idag starkare än någonsin och neokonservativ retorik passar dess syften utmärkt.
De neokonservativa hade länge agiterat för krig mot Irak, vilket också blev verklighet 2003. Och denna utveckling var något Ryn länge varnat för.
– De mobiliserade sitt omfattande nätverk i tankesmedjor, media och regeringskretsar för att få till stånd krig. De lyckades, med hjälp av sina idéer som länge cirkulerat, och med hjälp av helt missvisande propaganda och politiska och mediala försänkningar, tvinga igenom det katastrofala angreppet. Jag hade sedan 1980-talet befarat den här sortens utrikespolitiska förvecklingar. Jag hade varnat på ganska synliga ställen. Men jag var en ropande röst i öknen. Kom nästan ingen vart. De nykonservativa tycktes nästan över allt ta initiativet.
Se hela programmet HÄR.
