Många medborgarskap har givits på felaktiga grunder och de som utfärdats efter år 2000 bör omprövas omgående. Person som har medborgarskap i land utanför Europa och som begår brott i Sverige, kan inte betraktas som en svensk medborgare. Har personen givits ett svenskt medborgarskap på felaktiga grunder borde det kunna upphävas omgående, utan ändring av regeringsformen.
I dagarna publicerades nyheten om att svenska gäng tros få ammunition från försvaret. En del av den, som bland annat smugglats till Norge, har förmågan att gå igenom skyddsvästar. Arbetshypotesen är att man har personer inom myndigheten som förser gängen med ammunition. De ”svenska” gängen består som alla vet vid det här laget i princip uteslutande av personer med utländsk bakgrund och en inte alltför djärv gissning är att de inte sällan tillhör någon av de över 40 klaner som befinner sig i Sverige enbart för att begå brott, något som dåvarande biträdande rikspolischef Mats Löfving varnade om redan 2020.
Detta är ännu ett exempel i raden på hur myndigheter bevisligen är infiltrerade av människor som på detta sätt tackar Sverige för gästfriheten. Ett Sverige som numera på daglig basis blir fullständigt utskämt inför omvärlden och där vi svenskar förnedras oupphörligen genom våra politikers alla svek mot den egna befolkningen. Svek som innefattar allt från tillåtandet av utlänningars ohämmade hatdemonstrationer vid våra historiska monument för terroristorganisationer i mellanöstern, till de återkommande fallen med personer anställda inom till exempel Försäkringskassan. Anställda som plundrar det allmänna och har som främsta uppgift att förse sina klanmedlemmar med pengar och förmåner – en företeelse som bara blivit möjlig genom den ansvarslösa och, faktiskt, landsförrädiska politik som förs.
Historiskt har våra system byggt på att det funnits en lojalitet mot och samhörighetskänsla med Sverige hos de anställda vid våra myndigheter. Det har som resultat av detta funnits ett grundläggande förtroende för tjänstemännen – inte minst hos den svenska befolkningen. Ett förtroende som enligt ett antal mätningar börjar bli rejält sargat. När de som arbetar vid myndigheterna inte är lojala med Sverige, utan har sina lojaliteter på annat håll – till exempel hos den egna klanen – rasar välfärdsstaten obönhörligen samman, till tonerna av ett skyhögt skattetryck för dem som arbetar.
Den som blir svensk medborgare har idag alla möjligheter att börja arbeta hos myndigheter, även med uppgifter som handlar om känslig verksamhet. Det är med anledning av ovanstående uppenbart att man vid rekrytering inte kan behandla personer ur alla samhällsgrupper lika, trots svenskt medborgarskap – eftersom det har delats ut så lättvindigt. Den som är invandrad och som haft inga eller få kontakter med samhället annat än sådana som handlar om att få bidrag, måste (om de ens ska komma i fråga) passera genom ett mycket smalt nålsöga.
Att utreda en enskild persons lojalitet med Sverige torde vara kostsamt och tidskrävande om det ens är möjligt. Mycket i en sådan utredning skulle förstås kunna fås gratis om personen levt här länge, arbetat, kan språket och lever i en kontext som är jämförbar med den hos etniska svenskar.
Det ska sättas i relation till hur medborgarskapet delas ut idag, till människor vars merit är att de har varit registrerade i Sverige i fem år, som inte lärt sig svenska och som aldrig haft ett arbete på svensk mark. Där identiteten många gånger är okänd, ja där migrationsverket ibland inte ens vet vilket land som är personens ursprungsland.
Vi måste snarast få igång en debatt om medborgarskapen, där frågan lyfts huruvida Sverige ska ge sådana till utlänningar överhuvudtaget. Vad är anledningen till att ovillkorligen dela ut dessa till personer (och därmed alla deras efterkommande) som har en helt annan syn på fundamentala värderingar, värderingar som vi i Sverige tar för givna? Som har en främmande religiös tillhörighet, som dessutom enligt sin heliga skrift förväntas ha ihjäl sådana som oss?
Sverige är vårt enda hem på jorden, en plats som är ovillkorligen vår, där vi lever enligt våra seder och traditioner som formats under mycket lång tid (betydligt längre än tiden det Socialdemokratiska Arbetarepartiet funnits, tro det eller ej) från generation till generation.
Att lättvindigt dela ut medborgarskapen till vem som helst som befunnit sig här en kort tid är ett oerhört svek. Dessa personer ges från dag ett som medborgare precis samma rättigheter, i vissa fall fler, än de som har sina släkter här sen generationer tillbaka. Medborgarskapet delas idag ut till personer som får möjlighet att snabbt besätta positioner där de handskas med våra gemensamma medel. Pengar som vi under våldsmonopolets tvång är pressade att betala in vare sig vi vill eller inte.
Under 2024 delade Sverige ut ca 66.000 medborgarskap. Personerna som fick dessa kom främst från Syrien, Afghanistan och Eritrea. Det är alltså människor från djupt krigsdrabbade länder som, utan någon större kontroll, dimper ner mitt ibland oss och våra barn. Att de vill bo i Sverige är uppenbart, men om det beror på att de gillar och vill bli del av svenska seder och bruk, den svenska befolkningen och ser sig själva som svenskar är högst oklart. Man måste vara bra verklighetsfrånvänd om man inte förstår att det handlar om pengar, speciellt i ljuset av att många av dem kommer semestra eller till och med bo i sitt ”forna” hemland.
I fråga om medborgarskap för dessa 66.000 och hundratusentals andra är skadan redan skedd, åtminstone tills möjligheten att reversera dessa beslut är på plats. Att kunna dra tillbaka medborgarskap för personer som uppenbarligen inte förtjänar en plats i den svenska gemenskapen är en ödesfråga. Sverige är omgivet av fredliga länder, så man kan börja med de som felaktigt beviljats uppehälle här i strid mot Dublinförordningen.
Alla medborgarskap som har givits personer efter år 2000 och som kommer från länder utanför Europa bör omprövas.
Den som inte efter många år i Sverige har lärt sig svenska, inte har skaffat ett jobb och inte har börjat betala tillbaka – moraliskt, socialt och monetärt – ja kort och gott de som inte lyft ett finger för att bidra, passar inte i Sverige. Har man dessutom haft fräckheten att begå brott här, speciellt inom våra myndigheter, måste man lämna Sverige eller interneras tills detta är möjligt. De har förverkat sin chans att bli en del av vårt samhälle.
De över 40 kända förbrytarklanerna som nämndes inledningsvis är som sagt kända och borde alltså lätt kunna avskiljas direkt. Avskiljandet, vilket innebär avslut på medborgarskap, rösträtt, uppehållstillstånd, sociala förmåner, bankID och annat man har fått i Sverige, borde kunna införas omgående. Därefter kan den som avskiljts bosätta sig utanför Sverige där det passar dem och där de släpps in. Det är inte lämpligt att de ska leva i Sverige, terrorisera befolkningen och fortsätta med systemhotande brottslighet.
Sverige, vårt och våra barns Sverige, kan inte fortsätta vara ett tillhåll för brottslingar från hela världen. En hygienfaktor i sammanhanget är att de inte tillåts komma nära våra myndigheter.
Mikael Willgert
Chefredaktör Swebbtv
