Det som kallas för klimatpolitik är egentligen en ”massa mellanhänder”, och en ”massa byråkrater” som tjänar pengar på någonting helt annat, förklarar ekonomen Bo Hansson i Swebbtvs senaste ekonomimagasin. Konkreta och verkliga åtgärder, som på riktigt gör en klimatskillnad, lyser med sin frånvaro.
Mellan den 11-22 november pågår FN:s så kallade klimattoppmöte COP29 i Baku. Från mötet har det bland annat rapporterats att ”fattiga” länder vill ha 1.000 miljarder dollar om året från ”rika” länder i klimatbistånd.
Men vad ska egentligen denna svindlande summa gå till?
– Vad ska de fattiga länderna göra för att förbättra klimatet?, undrar Bo Hansson i Swebbtv.
– Får de pengar så kanske de kan förbättra sin egen ekonomi på något sätt. Men allt det här handlar bara om att göra en massa mellanhänder som ska förmedla och sätta upp organisationer som ska genomföra det.
Kanske de som är på mötet.
– Ja. Vilka är där?, fortsätter Hansson. Vad jag saknar i hela klimatpolitiken är vilka konkreta åtgärder som faktiskt kommer göra en klimatskillnad. Inte att vi skänker pengar hit och dit och gör en massa utredningar hit och dit.
– Ska vi bygga någon damm? Ska vi förbättra deras energitillgång? Det är inte klimatpolitik i sig. Det är ju näringspolitik… Så det här med klimatpolitik, det är ju en etikett som döljer en massa utredningar, en massa mellanhänder, en massa byråkrater som tjänar pengar, på någonting som egentligen, när man tittar på det i praktiken, handlar om någonting annat.
Ett grundläggande problem för klimatalarmisterna är att de hela tiden sätter upp orealistiska mål och inte göra några riktiga analyser.
– Northvolt satte fel mål. Alltså har de hamnat i det här läget. Klimatindustrin är samma. Man sätter ett mål och sedan skyller man på att man är för långtifrån målet. Nä, vi har fel mål! Vi har orealistiska mål! Men media, vänstermedia, tycker ju om att driva: Nej, men vi har satt det där målet, det gäller – oavsett hur verkligheten ser ut.
Till slut kommer makthavarna tvingas inse att det är målsättningen som är fel.
– För det har för stor konsekvens på vår ekonomi, på våra medborgare och påverkar våra möjligheter för en god välfärd alldeles för negativt. Alltså måste vi ändra på målen. Och det är det som snart kommer ske. Det finns inga riktiga kalkyler. För klimatmålen är helt utopiska.
Det är en bidragskapitalism, som handlar om att mjölka ur så mycket pengar som möjligt utifrån något som politiskt sett anses vara korrekt, påpekar Hansson.
