Många människor led under andra världskriget. Men en grupp som ofta glöms bort är civila tyskar. I ett nytt Swebbtv-program berättar medborgarjournalisten och piloten Fabian Fjälling om de grymheter som etniska tyskar utsattes för av de allierade och Röda armén. Han har läst och översatt en bok som för alltid förändrat honom.
– Det är den enda bok jag fällt tårar över, säger Fjälling i Swebbtv.
Det är i ett nytt avsnitt av Swebbtv Vetenskap som Mikael Willgert intervjuar Fabian Fjälling, som tidigare varit stridspilot i försvaret men som är mest känd från det populära medieprojektet Granskning Sverige, där han var en av ledargestalterna. Granskning Sverige konfronterade svenska makthavare genom att ringa upp dem och ställa frågor. Verksamheten blev till slut så besvärlig för etablissemanget att nätjättarna raderade dem från internet.
– Det är bisarrt vilken samordnad rensning det var. Vi var plötsligt helt försvunna. I slutet sa vi till alla att ladda ner vårt material och sedan ladda upp det igen. Vi visste att vi skulle försvinna. Jag var så slarvig att jag inte hade något arkiv. Men en vänlig lyssnare skickade hela arkivet.
Fabian Fjälling, som idag driver Patriotkompaniet, berättar att han har översatt boken ”Hellstorm: The Death of Nazi Germany” till svenska.
Boken handlar alltså om slutet av andra världskriget, och tiden efter kriget, samt vad den tyska civilbefolkningen utsattes för. Däribland de allierades bombningar av tyska städer, och Röda arméns övergrepp på etniska tyskar.
– Det är en enormt viktig bok, av flera skäl. Det verkar finnas så mycket ondska latent hos människor. Utsätter man människor för de rätta förutsättningarna, så att säga, finns det nästan inga gränser för hur onda de kan bli. Det är ett enormt lidande som beskrivs i den här boken. Och detta är nästan helt raderat från historieböckerna. Det är inget man pratar om.
”Hellstorm” påverkade Fjälling så mycket att han blev deprimerad efter ha läst den.
– Det är den enda bok jag fällt tårar över. Efter jag läst boken, som är en studie i mänsklig ondska, är jag helt ointresserad av våldsskildringar i underhållningssyfte. Jag tycker nästan det är en skymf mot offer som gått dessa öden till mötes att konsumera våld som underhållning.
– Man har ju bilden av att civila offer är något som ska undvikas. Men så var det verkligen inte i Hiroshima och Nagasaki, eller i slutskedet av andra världskriget. Det gäller även fredsåren som följde. Det straff som man utsatte den tyska civilbefolkningen för är helt groteskt. Man utsatte dem för en extrem kollektiv bestraffning.
Det mest kända fallet är USA:s och Storbritanniens bombning av Dresden i februari 1945.
– Dresden sågs som en av Europas vackraste städer. Det var ett kulturellt centrum, utan militära mål. Dock fanns det väldigt många flyktingar och en hel del sjukhus där, berättar Fabian Fjälling.
– Med berått mod mördade man människorna. Siffrorna går i sär, men i boken sägs det 300.000 offer. Den officiella siffran är 30.000, men det är dem som kunde identifieras. Det var många som bara blev till kol. Det här förekom över hela Tyskland, men Dresden är mest känt. Metoden man använde var djävulsk. De allierade, västsidan, sprängde först sönder staden. Sedan väntade man någon dag, tills räddningsoperationen var i full gång. Då kom man med nya bomber, och brandbomber. Man eldade upp allt som finns där, inklusive människorna. Ytterligare en dag senare återvände man och bombade parker, dit människor hade flytt. Man försökte göra slut på varenda själ i Dresden. Det fanns inget militärt argument för detta. Man jagade civila. Det blev en enorm hetta. När stadskärnan brann konsumerade den så mycket syre att det bildades stormvindar som sög in människor i infernot. Det var som en masugn.
Av allt att döma bombades Dresden just på grund av sitt historiska och kulturella värde. Och för att straffa befolkningen. En annan stad som helt bombades sönder var Hamburg, men det är också något som det knappast pratas om idag.
– Vinnarna skriver ju historien, säger Fabian Fjälling.
Fjälling berättar också om de grymheter som Röda armén utsatte civila etniska tyskar för när dessa hamnade bakom fronten. Men det var inget som media då ville berätta om, förklarar han.
Och detta fick konsekvenser.
– Hade de vetat vad som hände i Nemmersdorf (massakern i Östra Preussen som Röda armén utförde i oktober 1944, vår anm) hade de kanske inte stannat. De trodde att de skulle lämnas i fred om de visade gästvänlighet mot de invaderade ryssarna, men det var ett mycket tragiskt misstag. De sovjetiska frontsoldaterna var inte särskilt intresserade av civila, men trupperna som kom efter utsatte civilbefolkningen för fruktansvärda saker.
Kvinnor våldtogs och mördades på bestialiska sätt. Barn dödades.
Men enligt Fjälling är Ryssland och skapelsen Sovjetunionen inte samma sak.
– Man måste verkligen göra skillnad på Ryssland och Sovjetunionen. Det är två helt skilda länder. Vad Sovjetunionen gör är inte nödvändigtvis vad Ryssland gör. Det var ju faktiskt så att Ilja Ehrenburg (som anses ha spelat en central roll i sovjetisk propaganda, vår anm) uppmanade soldaterna att begå detta. I poetiska formuleringar sa han att tyska kvinnor var ryska soldaters rättmätiga byte. Han uppmanade dem att knäcka den tyska rasens stolthet.
Just denna handgripliga grymhet skedde främst från Sovjetsidan mot tyskarna.
– Man får verkligen en tankeställare om hur ondskefulla människor kan bli.
– Det sägs att man måste lära av historien för att inte upprepa misstagen. Och det håller jag med om. Men man måste ju få hela historien. Hur goda var de goda krafterna egentligen?
Från amerikansk sida blev det en strategi att så gott som utradera Tyskland.
– Även i fredstid efteråt. Man monterade ner Tysklands industri. Man ville förhindra tyskarna att blomstra igen. Man förbjöd export av konstgödsel för att man ville att tyskarna skulle svälta ihjäl. Det fanns till och med förslag om att tvångssterilisera tyskar, för att bli av med dem.
Det han bland annat pratar om är den så kallade Morgenthauplanen, som fick sitt namn efter den amerikanske finansministern Henry Morgenthau, Jr. Syftet var att pacificera tyskarna.
– Den hyllades av världspressen, säger Fabian Fjälling. Den färgade hur man behandlade tyskarna. USA upprättade fångläger i fredstid där 1,2 miljoner tyskar fick svälta och törsta ihjäl. Vad som också chockade mig var att det dog fler under de fyra-fem åren av fred än under hela kriget för Tyskland. De dog av undernäring. Det var en utbredd svält över hela Tyskland. Men det är klart, begränsar man tillgången på mat kommer de svaga att dö.
Sedan upprättades ändå Marshallhjälpen, för att återuppbygga Europa. Det behövdes nämligen en buffert mot Sovjet, menar Fabian Fjälling.
– När man insåg vilket hot Sovjetunionen var ville man bygga upp Tyskland igen, för att kunna stå emot en eventuell aggression därifrån.
Han berättar även om sänkningen av det tyska passagerarfartyget Wilhelm Gustloff, som användes som flyktingtransport för främst kvinnor och barn. Den 30 januari 1945 torpederades båten. Drygt 9.300 människor omkom. Totalt fanns det 10.582 människor på båten. Nästan alla dog alltså, och de flesta var civila. Det är den värsta fartygskatastrofen i historien.
– Man hade en avsikt att döda civila. Man straffade tyskarna.
– Detta lidande är värt att komma ihåg, påpekar Fabian Fjälling i Swebbtv. När folk går sådana här öden till mötes får det inte glömmas bort.
Fjälling har inte längre samma syn på historien och de olika politiska ledare som var verksamma under och efter andra världskriget.
– Jag är kritisk till höga ledare som manar till krig. Och det har vi även idag. Sverige skickar vapen till Ukraina. Jag är inte riktigt nöjd med det.
Han har också insett en annan sak:
– Den bild som media ger är nästan alltid falsk.
