Kraven på språkkunskaper inom äldrevården har intensifierats, detta efter att en vän till den kända och stridbara journalisten Janne Josefsson drabbats av vanvård. Detta till följd av svåra språkförbistringar mellan vårdpersonalen och den drabbade mannen.
Kraven på språkkunskaper inom vården är inget nytt, men nu har även krafter inom etablissemanget uppmärksammat problemet och på allvar börjat diskutera dem.
Även socialstyrelsen har framfört kritik rörande språkkunskaper. De pekar ut delegering av legitimerad personal till underställd personal avseende läkemedelshantering, där språklig kompetens är en av bristerna som lett till flera lex Maria-anmälningarna i hemsjukvården och äldrevården till följd av brister av medicinering.
Joe Nilsson som tidigare varit en förgrundsfigur för Kommunisktiska Partiet. Ett parti som han sedan lämnade för att istället grunda organisationen Framåt Sverige, som vill se återvandring och assimilationskrav i Sverige. Nilsson är starkt kritisk till den mångkulturella välfärd. Invandringen har många inom etablissemanget länge menat varit ett måste för att välfärden ska fungera.
– För några år sedan menade miljöpartisten Gustav Fridolin att i Sverige pratar man vilket språk man vill. Förutom att det han säger är både vårdslöst och korkat, så är det ett mycket farligt uttalande. Det är en del av den mångkulturspolitik som arbetarklassen får betala det absolut hårdaste priset för och särskilt våra äldre, menar Nilsson.
– Vi har aldrig varit beroende av invandringen för att upprätthålla välfärden. Välfärden krackelerar nu, det måste vi vara medvetna om. Med mångkultur och nyliberalism så är det omöjligt att upprätthålla välfärden, fortsätter Nilsson.
Sverigedemokraterna har under lång tid förespråkat språkkrav i riksdagen, som länge pekat på de de risker språkproblem kan medföra inom vårdyrkena.
Det politiska etablissemanget har under lång tid framställt att välfärden är beroende av invandring, ett narrativ som nu börjar ifrågasättas även inifrån etablissemanget.
