”Mönstersvensson” är en typ av svensk som följer de åsiktsregler som media bestämmer. Den som säger något otillåtet blir uthängd och skandaliserad. Därför är Mönstersvensson väldigt noga med att följa reglerna.
– För Mönstersvensson är Sverigedemokraterna nog det mest odemokratiska parti som valts in i Sveriges riksdag. Demokrati handlar nämligen inte om att föra fram sina väljares åsikter, utan om att själv ha rätt åsikter, säger han.
I sin senaste ledare i Swebbtv diskuterar Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, vad som är svenskt idag. Eller rättare sagt: hur ”Mönstersvensson” beter sig. Mönstersvensson följer vad som enligt media är tillåtet, och vad som är godkänt att tycka går således att utröna genom att undersöka vad media dömer ut som misshagligt, konstaterar Arnstberg. Mönstersvensson är kanske inte verklighetens svensk, men den svensk som media accepterar. Beteendet inkluderar politiker.
Hur tänker Mönstersvensson? Vilken värdegrund har han?
– Det första vi kan konstatera är att Mönstersvensson inte får vara nationalist. Detta syns på många sätt. Men ett av de tydligaste exemplen svarade en DN-journalist för när han för några år sedan skrev om hur jobbigt det var när Sverige vann medaljer i sportmästerskap. Han skämdes när han rycktes med i glädjeyran då Sverige slog Danmark i handboll, säger Karl-Olov Arnstberg.
Men det finns mycket som identifierar en Mönstersvensson. Mönstersvensson kan tänka sig att bo var som helst – åtminstone i teorin.
– Stefan Löfven fick ju frågan om han skulle kunna tänka sig att flytta till Tensta. Han svarade ja, att han inte har något principiellt emot att bo där. Absolut inte.
Och enligt Karl-Olov Arnstberg var det inte första gången en svensk statsminister svarade jakande på en sådan fråga. Men ingen av dem bor i någon förort.
– Som Mönstersvensson får man inte rangordna bostadsorter utan alla är precis lika bra. Men varför svarar politikerna som de gör? Kanske för att det är journalister som ställer frågan? Som de politikerproffs de är ger de sedan rätt svar.
Mönstersvensson är också livrädd för att utmålas som främlingsfientlig.
– Precis som Mönstersvensson varken gör skillnad mellan nationer eller ser skillnad på bostadsorter, så kan han eller hon också tänka sig att umgås med vem som helst. Den som inte gör det är nämligen främlingsfientlig, och det är något Mönstersvensson absolut inte vill vara, fortsätter Arnstberg.
Professorn konstaterar att snapsvisan ”Vi skålar för våra vänner” behöver skrivas om.
Enligt Arnstberg lyder originalet: ”Jag skålar för mina vänner, jag skålar för dom jag känner, men dom som jag inte känner, dom skiter jag i!” Men den mönstersvenska versionen, påpekar han, borde i stället vara: ”Jag skiter i mina vänner, jag skiter i dom jag känner, men dom som jag inte känner, dom älskar jag si!”
– De flesta är lite avvaktande mot främmande människor och vill gärna veta vem är det är innan de går med på det ena eller andra. Så är inte Mönstersvensson. Eftersom svensken inte får vara främlingsfientlig så är han således främlingsvänlig. Detta i kombination med att han inte får bejaka andra svenskar – för det är ju ful nationalism – resulterar i en människa som visar upp en helt annan profil än merparten av mänskligheten, säger Karl-Olov Arnstberg.
Så kallad islamofobi, alltså kritik mot islam, är en annan sak som media inte tillåter, och därför vill Mönstersvensson inte vara det heller.
– Mönstersvensson är absolut inte islamofob. Fobi är ju en sjukdom, och han vill inte vara sjuk.
Socialdemokraten Mona Sahlin tyckte det vara ”häftigt” att betala skatt, sade hon på 1990-talet. Men enligt Arnstberg går Mönstersvensson längre än så.
– Han inte bara älskar skatten, utan vet att man absolut inte bör jämföra de prioriteringar som politikerna gör. Att vara missnöjd med exempelvis fördelningen mellan pensionärer och invandrare är rasistiskt. Sådana jämförelser gör Sverigedemokraterna, och för Mönstersvensson är Sverigedemokraterna nog det mest odemokratiska parti som valts in i Sveriges riksdag. Demokrati handlar nämligen inte om att föra fram sina väljares åsikter, utan om att själv ha rätt åsikter. Detta är politiker och journalister helt ense om. Och Sverigedemokraterna har fel åsikter.
Vilka åsikter som är giltiga blir tydligt när någon begår ett misstag, enligt Arnstberg.
Han tar SVT:s tennisexpert Janne Gunnarsson som exempel.
Så här skrev Gunnarsson i en kommentar på Facebook 2012 angående att svensk tennis inte fick tillräckligt med statligt stöd: ”Pengarna räcker inte när vi ska ge 27.000 nyinflyttade somalier socialbidrag !!! Puh”. Janne Gunnarsson har senare beskrivit detta som ”den värsta dagen i mitt liv”, uppger Sportbladet. ”Det är denna mening – dessa ord – som nu gör att jag får leva med att några människor kommer att betrakta mig som en rasist under en väldigt lång tid. Kanske för all framtid”, skriver Gunnarsson i sin självbiografi enligt Sportbladet.
– Det borde han inte gjort. Mediedrevet gick igång. Gunnarsson gjorde en total pudel. För säkerhets skull rullade han flera varv. Han försäkrade att han var djupt ångerfull. Men föga hjälpte det, påpekar Karl-Olov Arnstberg.
