Handling är vad vi behöver mer av, inte mindre. Att som det här teamet aktivister i filmen, fredligt intervjua skolungdomar och överräcka informationsblad till skol- och vårdpersonal i samband med vaccinering av barn, är väl något av ett skolexempel [sic!] på hur det bör gå till, och som vi utan risk för att åtalas för uppvigling, kan fortsätta att starkt uppmana till mera av.
Det sakliga budskapet känner jag inte i detalj till, men det är mycket lätt att formulera sig korrekt och ändå ge de injicerande ett mycket brutalt besked: nämligen att de begår ett allvarligt brott, såvida de nu inte muntligen och tydligt informerat om att det man sprutar in är ett nödgodkänt preparat. Upplysningar om biverkningar (redan kända) och sådana vi riskerar få se mycket mer av på 5-10 års sikt måste förstås komplettera. Den knapphändiga information som vårt eget Läkemedelsverk tillhandahåller är under alla händelser ett minimum.
Jag kan heller inte gå i god för vad som förekom utanför bild, eftersom jag inte var med. Men åtminstone en av kvinnorna vet jag vem det är. Sjuksköterskan Marianne har jag träffat vid flera tillfällen och det är en mild, lugn och mycket balanserad kvinna, dessutom både intelligent och mycket sympatisk. Hon är för övrigt inte heller särskilt stor och stark, så vitt jag kan bedöma skulle hon inte ha mycket att sätta emot fysiskt även om hon bestämde sig för att göra det. Den sista upplysningen borde förstås vara obehövligt att nämna, men i det här fallet är det tyvärr i allra högsta grad relevant.
Marianne är också en mycket modig kvinna. Hon visste att det hon gjorde var rätt. Så visst vägrade hon att åtlyda idiotiska kommandon trots att man både kan höra och se att poliserna inte är främmande för att (miss-)bruka sina maktprivilegier. Det är sant att skolorna utgör offentlig plats och att ingen obehörig har där att göra. Men som vi alla vet så är ett fredligt besök ingenting som kräver våldsam avvisning, inte ens de mest påstridiga Jehovas Vittnen vid vår dörr har vi för vana att tillkalla polisen för att bli av med.
Säg mig också gärna, när senast polisstyrkan är på plats så redo och alert vid ovälkommet besök av knarklangare och andra kriminella element, som hotar och skrämmer skolbarnen? Är rektor Anna och fröken Lisa lika om sig och kring sig då? Att svensk polis väljer att misshandla en liten kvinna i äldre medelåldern för att man inte rår på henne på annat sätt, visar att vaccinationsdemagogin nu övergått i rena pöbelfasoner. Alla som träffat Marianne kan säkert instämma i att hon är just det jag sa, lugn, sansad och balanserad. Att hon ändå anses behöva brottas ned och läggas på marken av polisen är helt enkelt bortom alla proportioner.
Polisen som fann det ’nödvändigt’ att tillgripa våld av detta slag visar 1. en osannolik inkompetens, 2. brutal grundinställning (som påstås vara totalt tabu inom polisen idag), men kanske främst 3. ren och skär desperation. Man väljer fel sida, när man gör så här, och det är en ynkedom att se hur lätt man väljer detta fel. Man påstås inte vilja ha machonormer inom polisen, men det man får är det här istället: ren feghet, våld mot svagare, som inte ens gör motstånd. Skulle vilja se hur dessa översittarfasoner yttrar sig vid konfrontation med alla som vi vet är kriminella, men som ändå springer runt på stan och ställer till ’ofog’.
Vi har förresten redan sett och vet. De pinsamma videosnuttarna som cirkulerar, hur svenska poliser underkastar sig och lyder hånfulla klanmedlemmar, istället för att försvara sig eller ens försöka använda sina vapen. Bland det mest äckliga jag tittat på. Då är det annat ljud i skällan, minsann. Patetiskt. Lika patetiskt som detta. I båda fallen bör naturligtvis de poliser det är frågan om skiljas från sin tjänst, till varnagel för alla andra.
Magnus Stenlund
