Lawfare har varit ett av de viktigaste vapnen mot Donald Trump. Även om de rättsliga angreppen kanske saknar grund och inte leder någon vart, skapar de ”obehaglig publicitet”, och det är ju själva poängen. Nyttan ligger i den politiska skadan man gör, förklarar Stig Berglund i ett nytt program i Swebbtv.
Det är i ett nytt avsnitt av Fjärde Statsmakten som Stig Berglund går närmare in på lawfare-angreppen mot Donald Trump, alltså försöken att genom rättssystemet tysta och skrämma den nu sittande presidenten. Oavsett om det egentligen funnits någon grund för det eller inte.
Man använder lagar som en politisk krigsföring.
”Lawfare” syftar just på ”warfare”:
Svartmålningen av Trump har pågått från det att han gav sig in i politiken. Det har präglat mycket av rapporteringen ända sedan hans förra mandatperiod. Vem minns till exempel inte historien om de prostituerade kvinnorna som ”ska ha ombetts att kissa på varandra”?
Även om angreppen inte leder till något fällande, har det effekt. Det är poängen.
– En drivande kraft i alla de här grejerna är att oavsett om man vinner eller inte så blir det för det första ett jäkla liv, obehaglig publicitet och man stjäl initiativ och tid från motståndaren, säger Stig Berglund i Swebbtv.
– Så även om man inte vinner sina rättsfall kan det många gånger vara så att om man driver det över en valkampanj så har man nyttan ändå. Det blev inte så mycket av nånting av de här fyra åtalen, påpekar han.
Även sanktioner mot andra länder är en form av lawfare. När lagen ”inte passar talar man om den regelbaserade världsordningen i stället för lagbaserad ordning”, säger Berglund. Och den regelbaserade världsordningen ”är etablerad av oss som skriver reglerna”.
När lawfare-angreppen misslyckas försvinner de från media. Då fyller de ju inget syfte. Utfallen mot Trump har varit extrema. Ändå sitter han som president igen.
