Hur blev Sverige mångkulturellt? Den frågan har historikern Lars-Erik Hansen ställt sig. Det handlar om hur stora händelser, som andra världskriget, förändrar idéer och moraliska kompasser. Och det kommer hända igen. Kanske kommer människor om 50 år se på oss med samma förvåning som vi ser på tidigare generationer, säger han i Swebbtv.
Det är i ett nytt program i Swebbtv som Lars-Erik Hansen, historiker och forskare, diskuterar frågan hur Sverige blev mångkulturellt.
Han hittar två milstolpar, 1922, året då riksdagen inrättade Statens institut för rasbiologi, och 1975, då riksdagen fattade sitt beslut om en ny svensk invandringspolitik, en politik om ”jämlikhet, valfrihet och samverkan”.
Två olika tider, två olika synsätt. Med ett världskrig emellan. Och andra världskriget hade en så stor effekt att det kan ses som en ”transformativ händelse”. Antinazismen blev en moralisk utgångspunkt i väst. Och nya ideal ”drevs fram av starka minoriteter”.
– Det handlar om hur samhällen förändrar sina moraliska kompasser, säger Lars-Erik Hansen i Swebbtv. Hur stora händelser får stort genomslag i hur vi upplever världen. En moralisk kompass förändrar hela civilisationer.
– Det var alltså inte invandringen som i första hand förändrade politiken utan idéer som tog spjärn mot andra världskrigets förlorarmakter.
1920-talets idéer uppfattades som självklara, av sin samtid. Och 1975-års idéer uppfattades som självklara, av sin samtid.
– Ingen av generationerna trodde att deras världsbild skulle förändras, påpekar Lars-Erik Hansen. Det gjorde den. En annan lärdom är att politiska eliter förändras, inte därför att människor blir onda eller goda, utan därför att världen förändras.
Enligt Hansen riskerar varje generation att ”betrakta sina egna värderingar som självklara och slutgiltiga”. Men så är det ju inte.
– När jag började forska ville jag förstå hur Sverige blivit mångkulturellt. Idag skulle jag formulera frågan annorlunda, fortsätter han i Swebbtv. Jag skulle fråga hur stora historiska händelser förändrar människors sätt att se på världen och identifiera faktorer som driver fram detta: ekonomiska, sociala och demografiska, som får oss att skifta perspektiv. Vi som lever idag tror gärna att våra värderingar är en slutstation i historien. Som jag sagt tidigare, människorna 1922 trodde detsamma. Människorna 1975 trodde detsamma. Kanske kommer människor om 50 år se på oss med samma förvåning som vi ser på dem.