Svensk sjukvård följer ett slags ”planekonomisk idé”. Men den idén fungerar inte särskilt bra. Detta diskuteras i ett nytt program i Swebbtv.
Det är i ett nytt program i Swebbtv som Mikael Willgert diskuterar svensk sjukvård med läkaren och civilekonomen Peter Abelin.
Varför tar dessa ständiga vårdköer, som politikerna alltid tjatar om, aldrig slut?
– Det här är ju ett utslag av en sorts planekonomi, säger Peter Abelin i Swebbtv. Och planekonomi genererar ju köer. Det vet vi att det gör.
Sjukvården har ett så stort tryck på sig att den inte kan hantera det. Den står på randen till kollaps, kan man säga.
– Och det här försöker de lösa, nödlösa, på olika sätt. Man ska ju kunna få kontakt med vårdcentralen inom en dag, enligt det här systemet. Men kontakten innebär ju egentligen bara att du får skriva till det som de kallar för ”alltid öppet”. Det påminner ju också om planekonomi: Vi har alltid öppet men vi har inget att sälja.
– Du får något svar, men efter ett eller möjligen två svar så stängs systemet ner. Då kan du inte fortsätta skriva.
Och den stora invandringen har förvärrat problemet.
– Vår sjukvård är inte dimensionerad för att ta hand om det här och det tar ju lång tid innan det kan komma i kapp.
Mikael Willgert påpekar att planekonomin, i Sovjetunionen, just aldrig kom ikapp.
– Precis, och så länge man behåller ett system som har så starka inslag av planekonomi, så kommer det bli oerhört svårt att lösa det, säger Abelin.
Vidare menar Mikael Willgert att den offentliga vården ser varje patient som någon som gör att köerna blir längre – alla patienter blir liksom ett problem – medan man inom privat verksamhet ser varje patient som en möjlighet. Du är liksom inte beställaren, utan politikerna är.
Ja, där ser man det som en intjäning, säger Abelin om privat verksamhet.
– Sjukvård kostar så pass mycket pengar att det finns en risk att det finns patienter som inte får någon sjukvård, förklarar Peter Abelin också. Det är nog den springande punkten, att man säger att alla ska ha rätt till sjukvård och att det ska inte spela någon roll vad det kostar – vilket förstås bara är trams. Det är det där som är fröet till den här planekonomin.