I en demokrati ska makten utgå från folket. Men i praktiken fungerar det knappast så. Det är snarare tvärtom, att ”överheten styr den offentliga debatten och på så sätt också hur folket ska tänka”, säger Karl-Olov Arnstberg i en krönika.
Det är i en ny krönika som den tidigare etnologiprofessorn Karl-Olov Arnstberg bland annat kommenterar svenskarnas relation till staten.
Den är rätt speciell, och unik.
– Maktelitens ideal är givetvis ett gentemot dem lydigt folk. Barn lyder sina föräldrar, förhoppningsvis, påpekar Arnstberg.
För det är så svenskarnas relation till staten har formats.
Den socialdemokratiska partiledaren och senare statsministern Per Albin Hansson använde sig av begreppet ”folkhemmet” i ett berömt tal i riksdagen 1928. Det var genialt, menar Arnstberg.
– I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet, fortsätter Karl-Olov Arnstberg i Swebbtv. Här likställs samhället explicit vid ett hem där medborgarna är syskon eller barn och staten, politikerna, blir den omhändertagande föräldern som garanterar jämlikhet och trygghet. Denna metafor har genomsyrat svensk politisk retorik och självbild i en utsträckning som saknar direkta motsvarigheter i de flesta andra länder. Staten blir därmed ett slags neutral förälder som möjliggör individuell frihet.
– Svenskar ser staten som sina föräldrar och man kritiserar inte sina föräldrar.